monawesterlund

Jag tycker att jag haft en så underbar förmiddag idag. Jag har varit ute vid en hage där jag delat av en bit från kohagen till mina får. De har haft bra bete där hela sensommaren och hösten. Jag plockade ner plaststolpar och eltråd, det var lagom varmt och skönt, lugnt, hundarna sprang och lekte i hagen, ingen stress. Livet kändes underbart. Jag vet inte vad det är som gör sådana dagar, som man minns långt efteråt och är tacksam för man är frisk och kan arbeta, för att man har förmånen att få ha djur och att man får arrendera en markbit där djuren kan gå och beta. Jag tycker mycket om hösten och visst är det underbart när vädret är som igår, solen sken och alla vackra färger lyste. Men det är lika underbart när det är som idag.

Ja alltså, än har vi inte vallat något idag. Igår var vi i hagen två gånger och tränade. Nu ser jag att Tassa förstår delningen. Det är inte längre några svårigheter att få henne att komma in i luckan. Märkligt att det gick så fort bara vi började träna. Det betyder förstås inte att vi kan delning men det är viktigt att hon förstår att hon skall fösa iväg en grupp. Igår gick vi iväg med den ena gruppen och efter en stund kom den andra efter. Jag vände och gick mot dem och Tassa började direkt fösa iväg de fåren. Inte en antydan till att samla ihop fåren. Det är skönt när det lossnar på det sättet och börjar fungera.

Fösningen är fortfarande vår akilleshäl, men Tassa har blivit mycket mera alert nu, när hon fått så mycket beröm. Hon är alltid på hugget nu. Hon tar även egna initiativ i delningen, När fåren rör på sig så springer hon fram och lägger sig strategiskt. Hon ska förstås vänta på kommando men hon har väl hört Peter säga att "jag är för sen".

Jag körde henne i förrgår med lina och då blir hon ännu tuffare. Hon gillar linan, jag har en kort lina, bara ca tre meter. Idag var hon genast beredd att gå in och valla tackorna. I ärlighetens namn har hon aldrig visat någon motvilja mot att valla (mer än möjligen när de just lammat). Då hade hon råkat komma ivägen för tacka med lamm ett par gånger och blivit ordentligt påhoppad så då höll hon sig borta. Jag var nog dum som inte såg till att hon fick chansen att pröva igen då utan lät henne vara. Det bästa är ändå att hon inte blivit rädd när hon blivit anfallen. Baggarna har ju varit hårda mot henne och hon visar inget intresse för att gå in till dem. De skulle behöva konfronteras med Gails hundar några gånger till. Jag måste konferera med någon "som kan" och få lite råd innan jag ger mig på dem med Tassa. Det är bara en vecka kvar till slakt nu och baggarna börjar bli stora och besvärliga nu, även för mig. De håller nästan på och slår omkull mig när jag går in med kraftfoder till dem.

Hoppas vi kan lära oss dela innan tävlingen i bråfors och att vi blir kvar (och har poäng kvar) till delningen då.Vi hinner öva fösning lite mera också. Det brukar gå bättre med andra får också. Av mina får är det ett par tackor, som ställer sig på tvären. De har tyvärr lärt sina lamm att göra likadant. Efter slakten ska jag släppa baggen till tackorna. Det är bara tre Åsentackor, som ska betäckas. Två Gotlandstackor är hos Britt för att betäckas av hennes bagge.

Alla ungtackorna och den gamla Åsentackan, ska bli vallgrupp. Få se om lammen gör likadant då, när de inte har sina mammor med sig. Till våren har jag bara fem tackor som ska lamma. Det blev lite för jobbigt för mig i våras med så många lamm. Visserligen har jag lite vana nu och har sett att det går, men det är skönt ändå med lite mindre. Nästa gång ska ju ungtackorna ha lamm också så då blir det många igen.