monawesterlund

Det är inte så enkelt att komma i bra vallform. Det har varit mycket jobb efter vallveckan, både här och på jobbet. Ingen tid för vallträning. Jag har kämpat med gräset i mina båda hagar. Den ena hagen är jättestor och trots att det inte är llänge sedan det blev klippt under tråden hade gräset vuxit och blivit både långt och grovt. så det var verkligen svårklippt. Det tog en hel dag att klippa hela vägen runt. Idag har jag fått en hage putsad så nu var fåren besvikna när det inte fanns något att äta i halva hagen. De har en hel del i resten men de är lite bortskämda. Det har varit jättebra bete där hela sommaren.

Moses mår inte så bra. Han har ju bakterier i urinen och trots att han fått antibiotika så blev han inte av med alla. De har tagit odlingsprov och konstaterat att den antibiotika som han fick skulle ha tagit de bakterierna. Nu ska jag åka och röntga honom i Örebro för att se om det är något annat. Jag oroar mig ju för cancer, han hade väldigt ont. Jag lärt kastrera honom för att han inte skulle få cancer men det kanske inte har hjälpt. Han hade prostataproblem då och man rekommenderade kastrering. Jag förstår inte hur jag ska klara att mista Moses, det måste jag ju räkna med även om han är frisk nu, han är ju nästan tio år.

För egen del har jag varit med om en älgkrock. Jag körde på en älg när jag åkte hem från jobbet i måndags. Jag slutade kl 23.00 och hade bråttom eftersom jag skulle börja kl 7.00 nästa dag. Man hinner inte sova mycket då: Jag höll på att köra om en långtradare och fick samtidigt ett möte. Jag var helt koncentrerad på omkörningen och att få plats bredvid långtradaren och såg inte älgen. Den landade på min bil och tryckte ihop motorhuven och även taket en bit och kastades sedan flera meter upp i luften. En bil bakom såg det hela men kunde ju inte göra något. Det gick i alla fall väldigt bra, jag hade änglavakt och klarade mig utan skador mer än på händerna. Jag hade ju dem på ratten när älgen kom farande. Älgen klarade sig inte utan dog.

Jag fick för säkerhets skull tillbringa natten på Linde lasarett. Hundarna, som var helt oskyldiga, fick sova hos polisen. De var inte så glada för det kan jag tro men de hade också klarat sig bra. Bilen var så svårt skadad så de trodde inte på verkstaden att den gick att reparera utan jag får ersättning. Jag försökte hyra en bil i Lindesberg, men de hade ingen som man fick ta hundar i. Han som hyrde ut talade om att det troligen inte fanns någon sådan i Örebro heller. Vad ska man med en bil, som man inte får ha hund i, det fattar jag inte? Annars var alla människor så oerhört vänliga och hjälpsamma och omtänksamma, både polisen, ambulanspersonalen och sjukvårdspersonalen och även andra trafikanter, som stannade. Det hade inte varit roligt om det varit på en väg där det inte var någon trafik. Bärgaren såg till att bilen kom till verkstad i Örebro och han kontaktade även försäkringsbolaget.

På jobbet tyckte de att jag skulle vara hemma och vila efter krocken. Jag var arg eftersom jag behöver pengar men jag inser att det var ganska skönt att slippa jobba direkt efter. Jag sov 10 timmar natten efter. Jag har ju varit så trött den senaste tiden och blev inte piggare av det där. Nu skulle jag vilja att livet började flyta lugnt och sakta. Jag vill att det ska bli absolut händelselöst, det har hänt alldeles för mycket senaste tiden. Jag behöver verkligen inte så mycket omväxling.