Nu har rishögen brunnit upp
Nu börjar det mesta normaliseras igen. Min misslyckade "riskörning" kostade ca 20.000:- (tjugotusen kr.), det kunde jag nog haft roligare för. Eftersom jag inte har några pengar alls blir det lån och kredit, det kommer att bli kännbart ett tag. Och det tog en hel del kraft när det hände och innan jag visste hur det skulle bli. Nu har jag i alla fall kommit till "återuppbyggnadsstadiet".
Jag har tröstat mig med följande:
1. Min bil (eftersom det var den som var inblandad från början) har inte kostat mig så mycket (med undantag av inköpet). Den har varit ovanligt hållbar, antagligen beroende på att den äldre man, som hade den före mig, skötte om den mycket bra. Han underredsbehandlade, vaxade, smorde o s v. Jag har sedan varit noga med servicen, den har förstås kostat en del men jag har inte behövt byta ut ens sådant som brukar gå sönder, avgassystem, fläktrem och vad det kan vara. Det enda jag bytt är batteri.
2. Jag har slösat bort så mycket pengar, som jag inte fått något positivt tillbaka av så det här är bara en liten bråkdel av alltsammans. Jag säger alltid att jag i hela mitt liv jobbat mycket. Det kan ju verka konstigt att jag inte äger just något men ovanstående är skälet. Jag HAR verkligen jobbat mycket, "arbetsnarkoman" är ordet. Idag förstår jag inte riktigt hur jag har hunnit med eftersom jag även har utnyttjat fritiden.....
3. Det finns många som råkat mycket värre ut än jag. Jag känner ett par, som var skötsamma och ordentliga, hade bra ekonomi, eget hus, ett vackert hem. Mannen startade ett importföretag tillsammans med några arbetskamrater i hopp om att få ännu bättre. En i gänget gjorde sig skyldig till olagligheter i företaget och det blev konkurs. Mina bekanta fick, istället för vinst, en skuld på ca 1,5 miljon. Åt dem hade jag tidigare skrivit på borgen på ett lån, som det endast återstod 10.000:- på, som jag fick punga ut med. Det var också en sådan sak, som jag fick betala utan att få¨något tillbaka men med tanke på deras situation, de var inte heller skyldiga, var ju min bara en bagatell. Båda två arbetade sedan nästan dygnet runt för att klara sig.
4. Det där var bara pengar. Det finns andra människor, som råkat illa ut på olika sätt. Jag känner en kille, tidigare missbrukare, som blev liggande på järnvägen i fyllan, blev överkörd av tåget och förlorade båda armarna. Då kan man verkligen tala om otur. Han har en väldigt positiv livssyn och gav inte upp, lyckades t o m bli nykter och drogfri trots sina svårigheter.
Jag menar inte att det är en tröst för mig att det finns människor som har svårigheter men jag kan försöka lära mig av dem, som har det värre än jag och ändå inte ger upp utan kämpar vidare.
Jag har undersökt alla försäkringar, som jag har men ingen passar. Inte ens bilfirmans försäkring gäller. De har förklarat för mig att "om jag haft ont uppsåt, t ex försökt stjäla bilen, hade försäkringen gällt. Nu var det istället så att jag försökte komma in i bilen som jag hade till låns, då gäller den inte." Trots att det var någon annan, inte de själva, som förstört bilen. Glasrutan kostade inte mycket, det var brytmärkena på bilen. Trots att de knappast syntes kostade det 10.500:- att laga.
Jag har också en s k otursförsäkring på hemförsäkringen. Den gäller inte heller. Om jag förstör mina egna saker gäller den men inte när jag förstör för någon annan. Jag tycker ju det är värre om jag råkar förstöra något för någon annan så den försäkringen ska jag säga upp.
Nu ska jag lägga detta bakom mig. På två år ska jag ha klarat av att betala min skuld. Hoppas jag. Jag är egentligen rädd för att dö och ha pengar kvar, som jag inte hunnit göra av med och inte kan ta med mig. Men det är nog ingen risk.
Nu är också lamningen klar. Sista tackan lammade i går. Ute på betet. Jag kollade henne i går morse och då syntes inga tecken på att hon skulle lamma snart. Sedan höll jag på och gjorde klart det sista på betet, som jag stängslat. Usch för att arbeta med järntråd. Det är bättre än plastad eltråd men mycket besvärligare att handskas med. Om den trasslar sig är det nästan omöjligt att trassla upp den. Det blev i a f klart till sist och jag kunde köra iväg mina fyra ungtackor och gammeltackan. (jag tror att de frusit inatt, de är vana att vara inne i lagården, det var is på deras vatten i morse, men jag stålsätter mig.) Det blev gott om plats i lagården. När det var klart kunde jag andas ut och ta igen mig en stund. På kvällen när jag kom för att ta in fåren fick jag se ett lamm som jag inte kände igen. Tackan, som skulle lamma (trodde jag) stod bredvid lammet och jag undrade om det var hennes tur att stjäla lamm nu. Det syntes nästan inget i baken på henne ens och hon var inte så tjock innan heller. Jag var ju tvungen att inse att hon faktiskt hade lammat. Lammet var helt torrt och verkade mätt och nöjd och pigg. Skönt när det fungerar så.
Ovan nämnda får utgör min vallgrupp. Tänkte att jag skulle skriva:"Nu är min vallgrupp ute på betet som är två hektar, tvåhundra meter långt. Nu ska vi träna så vi blir bäst i Sverige." Jag kanske får ta tillbaka det innan jag ens skrivit det. Jag släppte in Tassa en stund i går för att testa lite. Tassa orkar inte mycket just nu. Fåren är snabba som vinden och Tassa hinner inte med. Hon har inte mycket till självförtroende heller. När hon ska fösa och de svänger åt sidan så vänder hon och kommer till mig. När de springer iväg vänder hon också. När hon ska hämta bryr hon sig inte om att gå upp bakom dem. De startar när hon startar från mig och så genar hon. Hämta kan jag inte ens träna om jag inte har någon som håller fåren annars blir allt fel. Jag ska ringa och anmäla mig till träning hos Erik få se om jag kan få hjälp att komma igång. Det är alltså inte säkert att vi kommer med på SM 2009.
Jag har tröstat mig med följande:
1. Min bil (eftersom det var den som var inblandad från början) har inte kostat mig så mycket (med undantag av inköpet). Den har varit ovanligt hållbar, antagligen beroende på att den äldre man, som hade den före mig, skötte om den mycket bra. Han underredsbehandlade, vaxade, smorde o s v. Jag har sedan varit noga med servicen, den har förstås kostat en del men jag har inte behövt byta ut ens sådant som brukar gå sönder, avgassystem, fläktrem och vad det kan vara. Det enda jag bytt är batteri.
2. Jag har slösat bort så mycket pengar, som jag inte fått något positivt tillbaka av så det här är bara en liten bråkdel av alltsammans. Jag säger alltid att jag i hela mitt liv jobbat mycket. Det kan ju verka konstigt att jag inte äger just något men ovanstående är skälet. Jag HAR verkligen jobbat mycket, "arbetsnarkoman" är ordet. Idag förstår jag inte riktigt hur jag har hunnit med eftersom jag även har utnyttjat fritiden.....
3. Det finns många som råkat mycket värre ut än jag. Jag känner ett par, som var skötsamma och ordentliga, hade bra ekonomi, eget hus, ett vackert hem. Mannen startade ett importföretag tillsammans med några arbetskamrater i hopp om att få ännu bättre. En i gänget gjorde sig skyldig till olagligheter i företaget och det blev konkurs. Mina bekanta fick, istället för vinst, en skuld på ca 1,5 miljon. Åt dem hade jag tidigare skrivit på borgen på ett lån, som det endast återstod 10.000:- på, som jag fick punga ut med. Det var också en sådan sak, som jag fick betala utan att få¨något tillbaka men med tanke på deras situation, de var inte heller skyldiga, var ju min bara en bagatell. Båda två arbetade sedan nästan dygnet runt för att klara sig.
4. Det där var bara pengar. Det finns andra människor, som råkat illa ut på olika sätt. Jag känner en kille, tidigare missbrukare, som blev liggande på järnvägen i fyllan, blev överkörd av tåget och förlorade båda armarna. Då kan man verkligen tala om otur. Han har en väldigt positiv livssyn och gav inte upp, lyckades t o m bli nykter och drogfri trots sina svårigheter.
Jag menar inte att det är en tröst för mig att det finns människor som har svårigheter men jag kan försöka lära mig av dem, som har det värre än jag och ändå inte ger upp utan kämpar vidare.
Jag har undersökt alla försäkringar, som jag har men ingen passar. Inte ens bilfirmans försäkring gäller. De har förklarat för mig att "om jag haft ont uppsåt, t ex försökt stjäla bilen, hade försäkringen gällt. Nu var det istället så att jag försökte komma in i bilen som jag hade till låns, då gäller den inte." Trots att det var någon annan, inte de själva, som förstört bilen. Glasrutan kostade inte mycket, det var brytmärkena på bilen. Trots att de knappast syntes kostade det 10.500:- att laga.
Jag har också en s k otursförsäkring på hemförsäkringen. Den gäller inte heller. Om jag förstör mina egna saker gäller den men inte när jag förstör för någon annan. Jag tycker ju det är värre om jag råkar förstöra något för någon annan så den försäkringen ska jag säga upp.
Nu ska jag lägga detta bakom mig. På två år ska jag ha klarat av att betala min skuld. Hoppas jag. Jag är egentligen rädd för att dö och ha pengar kvar, som jag inte hunnit göra av med och inte kan ta med mig. Men det är nog ingen risk.
Nu är också lamningen klar. Sista tackan lammade i går. Ute på betet. Jag kollade henne i går morse och då syntes inga tecken på att hon skulle lamma snart. Sedan höll jag på och gjorde klart det sista på betet, som jag stängslat. Usch för att arbeta med järntråd. Det är bättre än plastad eltråd men mycket besvärligare att handskas med. Om den trasslar sig är det nästan omöjligt att trassla upp den. Det blev i a f klart till sist och jag kunde köra iväg mina fyra ungtackor och gammeltackan. (jag tror att de frusit inatt, de är vana att vara inne i lagården, det var is på deras vatten i morse, men jag stålsätter mig.) Det blev gott om plats i lagården. När det var klart kunde jag andas ut och ta igen mig en stund. På kvällen när jag kom för att ta in fåren fick jag se ett lamm som jag inte kände igen. Tackan, som skulle lamma (trodde jag) stod bredvid lammet och jag undrade om det var hennes tur att stjäla lamm nu. Det syntes nästan inget i baken på henne ens och hon var inte så tjock innan heller. Jag var ju tvungen att inse att hon faktiskt hade lammat. Lammet var helt torrt och verkade mätt och nöjd och pigg. Skönt när det fungerar så.
Ovan nämnda får utgör min vallgrupp. Tänkte att jag skulle skriva:"Nu är min vallgrupp ute på betet som är två hektar, tvåhundra meter långt. Nu ska vi träna så vi blir bäst i Sverige." Jag kanske får ta tillbaka det innan jag ens skrivit det. Jag släppte in Tassa en stund i går för att testa lite. Tassa orkar inte mycket just nu. Fåren är snabba som vinden och Tassa hinner inte med. Hon har inte mycket till självförtroende heller. När hon ska fösa och de svänger åt sidan så vänder hon och kommer till mig. När de springer iväg vänder hon också. När hon ska hämta bryr hon sig inte om att gå upp bakom dem. De startar när hon startar från mig och så genar hon. Hämta kan jag inte ens träna om jag inte har någon som håller fåren annars blir allt fel. Jag ska ringa och anmäla mig till träning hos Erik få se om jag kan få hjälp att komma igång. Det är alltså inte säkert att vi kommer med på SM 2009.
Kommentarer
Postat av: Ewa
Nej, det kanske inte är säkert att ni kommer med på SM 2009, men då får det väl bli 2010 istället. Nu har du ju skrivit att ni ska bli bäst och jag tror att du kan vara envis om du bara bestämmer dig? Vad bra att du har fina träningsmöjligheter nu när du ska satsa. Här finns det också träningsfår om du vill ha omväxling. Det gäller ju att åka mycket bil nu så att du får valuta för alla reparationer.
Tveksamt om det blir något vitt lamm. Det är dåligt med sådana gener, det skulle i så fall vara tackan som jag bytte till mig i somras. Annars är Uno den som är mest vit.
Trackback