monawesterlund

Detta har varit en ba vecka hittills. I måndags tog jag bort staketet vid betet utmed ramsbergsvägen. Det vill säga, halva staketet, den andra halvan har jag permanent staket på, med trästolpar och ståltråd. Egentligen tycker jag det är bättre än plaststolpar och plasttråd men man kan ju inte ha det överallt. I går packade jag fårskinnen, som skulle till beredning, i plastsäckar och Britt har varit till Tranås och lämnat sina skinn och hade med även mina. Det ska bli intressant att se hur de blir. Sist var jag besviken när jag fick hem skinnen. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, för när jag sedan tittade noga på dem så upptäckte jag att de flesta var riktigt fina. Det var ett par som var en aning hopfiltade men det var så lite så det gjorde ingenting. Felet var att jag hade valt s k mattskinn, alltså långhåriga. Flera skulle ha blivit finare med plädklippning men jag gillar de långhåriga skinnen. Denna gång har jag valt plädklippning på alla utom ett, som jag vill ha ännu kortare för att kunna sy något av, t ex vantar eller tofflor.

På förmiddagen igår var jag till Bråfors och tränade vallning. Det var så roligt, det tyckte både Tassa och jag. Hon blir alldeles vild när hon kommer till Bråfors. Hon vet att det betyder vallning. Det var Gail, som var där och tränade och frågade om jag ville komma med. Jag kan väl säga att hon gjorde en god gärning igår, som bjöd med mig dit, det kändes jättefint. Med tanke på att vi tränat så oerhört lite så trodde jag inte att det skulle gå alls. Det visade sig att Tassa gjorde riktigt bra ifrån sig. Vi tränade bara hämt och fösning, hämt för att Tassa gillar det och fösning för att hon verkligen behöver det. Jag tyckte först att hon pendlade alldeles för mycket när hon kom med fåren men kom på att det var väldigt starkt drag åt vänster och det var därför hon alltid sprang däråt för att hejda fåren. Fösningen sedan gick väldigt bra, hon lydde bra och föste lugnt och fint. Fåren är tröga i Bråfors och det är rätt bra för Tassa, hon får träna på att få iväg dem. Det är när de springer själva som hon tappar fokus och verkar tycka det är ointressant. Jag fick t o m en tanke på att kanske anmäla oss till IK-1 i Bråfors i december. Men då skulle vi nog behöva träna varje dag.

Ett stort tack till Gail, som för övrigt hela tiden varit snäll och omtänksam och ställt upp under den här tiden när jag haft det jobbigt. Jag glömmer inte när jag kom hem till henne för att valla strax efter Jannes död, det var jättedåligt väder och Gail placerade mig framför braskaminen, serverade te och äppelkaka och satte sig sedan bredvid mig och lät mig prata, gråta, tiga, vad jag ville. Det är sådant man minns. 

I måndags släppte jag ut fåren, som jag lånade ut till Örebro över sommaren, i en hage mitt emot lagården. När jag tittade ut fick jag se fåren springa fram och tillbaka och ta höga skutt emellanåt. Det såg ut som rena glädjerusningen. De sprang mellan träd, över stockar och stenar. Jag funderade om de trodde att de kommit tillbaka till Örebro, där hade de nämligen en hage som påminner om den här, med mycket träd och buskar samt en hel del sten. De tänkte nog att "nu vankas det snart bröd och havre och annat godis igen", men tji fick de. De fick gå in till hö och vatten. De står gärna på någon stor sten,när de är i den hagen, och spanar på de andra fåren (som har baggar med sig) i hagarna bredvid. Det är annars bara lammen, som brukar klättra upp på de stora stenarna. Jag funderar på att släppa tackorna till gotlandsfåren för betäckning men då blir de fyra lammen ensamma kvar. Det är ju lite för lite som vallgrupp.

Jag är så larvig för jag är så osäker inför baggarna. Jag har ju aldrig träffat några snälla baggar. Nu går jag och väntar på att även gotlandsbaggen ska bli dum. Åsenbaggen har varit jättedum hela tiden. Han stångar tackorna så fort  någon av dem råkar stå i vägen för honom. Han stångar ju mot mig också om jag sträcker ut handen mot honom. I går kom gotlandsbaggen fram till mig för första gången, något som jag inte blev det minsta glad för. Jag har alltid med mig vallstaven och den började han undersöka och buffa lite på. Jag var ju säker på att han skulle ha buffat på mig om jag inte haft staven emellan. Förstår inte alls varför jag inte kommer överens med baggar, jag har ju alltid kommit så bra överens med män.....