monawesterlund

Nu är fåren klippta. Jag hade tur denna gång och det blev några fina dagar så de har kunnat vara ute varje dag och jag har inte sett att de frusit. Ullen växer snart ut så man inte behöver vara så rädd för att de fryser. Jag hade otur med ullen. En annan åsenfårägare frågade om jag ville vara med och lämna ull till Wålstedts för att få garn spunnet av det. Det måste vara minst 15 kilo och hon har inte tillräckligt många får för att få ihop så mycket så det passar ju bra att vi går ihop. När mina får var klippta upptäckte jag att ullen var hoptovad i topparna så jag tror inte det går att karda i maskin. Jag ringde kontaktpersonen i ullgruppen i Allmogefårföreningen och rådfrågade henne. Hon hade råkat ut för samma sak, fr a lammens ull var väldigt hoptovad i topparna. Detta beror på allt regnande i sommar. Här har det regnat oerhört mycket, fåren blir blöta och går flera dagar med blöt ull och den börjar klia. Då kliar de sig mot trädstammar och vad de kommer åt och ullen tovas ihop ännu mer. Detta gäller endast åsenfåren, mina gotlandsfår har inte alls lika lättovad ull så de har klarat sig ifrån det. Kontaktpersonen föreslog att jag skulle skicka ett ullprov och fråga om det var någon idé att skicka ullen.

Nu ska jag snart hämta hem mina får från Örebro. De har gått där hela sommaren och haft det bra, fått godis och blivit kelade med. De skriker så fort de ser en människa. De var ju inte här till klippningen så nu måste jag klippa dem för hand. Bortskämdheten går nog bort snabbt när de kommer tillbaka. Det är svårare att veta vad jag ska göra med dem. Familjen är jätterädda att jag ska slakta lammen, vilket jag faktiskt hade tänkt. De har kelat med dessa lamm och fäst sig vid dem så de kan inte tänka sig att de ska slaktas. Möjligen om jag kan sälja dem som livdjur, då vill de nog kunna hälsa på dem. Men bagglammet har de låtit kastrera så honom vill de ha tillbaka nästa sommar. Man får väl hoppas att han i så fall fortsätter vara trevlig så han inte blir bufflig trots kastreringen.

Baggar har jag ju problem med. I år hade jag tingat en bagge som var så söt, ett bagglamm. Familjen ska/har flyttat till norrland. Jag tror att de flyttar denna helg. Därför skulle jag ta emot baggen tidigt och eftersom jag ska ha en gotlandsbagge också så tänkte jag att de kunde gå tillsammans tills det blev dags för betäckning. Får kan inte gå ensamma utan måste ha sällskap. Nåja, det visade sig strax innan åsenbaggen skulle levereras att han var horntrång, hornen höll på att växa in i ryggen. Jag rådfrågade fårfolk som avrådde mig från att ta den baggen och jag frågade om familjen hade en annan. Det hade de, en bagge som var fin, med fina horn och de kom med honom. Då visade det sig att familjen som hade gotlandsbaggen var bortresta så jag kunde inte få den utan baggen fick gå till ungtackorna, som gick vid lagården. Risken för betäckning fanns men jag fick ta den och riskera lamning i januari. När fåren skulle klippas tog jag in baggen. Han fick stå i en box tillsammans med Gammeltackan, som ska slaktas i oktober. Till min förskräckelse upptäckte jag att det ena hornet börjat växa inåt på baggen. Bara på 2-3 dagar har det blivit värre.

Jag vet ju inte om hornet vänder utåt igen, det kanske det gör men jag vill nog inte avla på den baggen ändå. Han har samma pappa som den första baggen. Denne har inte gett någon avkomma tidigare som varit horntrång så jag trodde det kunde vara en engångsföreteelse med den första baggen. Nu har jag beställt ett annat bagglamm, av en kvinna som ringde för några veckor sedan och frågade om jag hade bagge till försäljning. Det hade jag inte men jag tog telefonnumret. Det är bra att kunna köpa av någon som bor i närheten. Det visade sig att hon hade en bagge till salu, som jag bestämde mig för. Hon är veterinär upptäckte jag, jag brukar ju köra får på släpkärra med lämmar, grindar och pressenning eftersom jag inte har någon hästtransport. Få se vad hon säger om min transport, hon kanske vägrar skicka baggen på släpkärra. Folk vill ju inte heller låna ut hästtransporter för att de är rädda att hästarna inte vill gå in i den om den luktar får

Jag har varit förkyld hela veckan och känt mig febrig och orkeslös. Jag är inte snuvig men hostar lite och har ont i bröstet och huvudet. Jag har hela tiden varit rädd att jag skulle bli snuvig. Jag tror att det smittar mera då och då måste jag hålla mig inne. Det värsta är att jag är så matt. Jag har hållit på och gjort i ordning en ligghall åt gotlandsfåren, Bonden har haft djur där för många år sedan men troligen bara på sommaren. Det är under ett hus och öppet runt om, det är bara staket så de inte kommer någonstans. Nu måste jag bygga för så det inte blåser och inte snöar in, svetten har runnit om mig när jag jobbat där. Fåren behöver bara vara där tills mitten av Januari, sedan ska betäckningen vara klar. Då är frågan vad jag gör med den baggen. Han får allt vara väldigt snäll om jag ska ha honom kvar en säsong till. Gotlandsbaggarna blir ju så stora och jag tycker att de ofta är buffliga.

Någon vallträning har det förstås inte blivit, det har jag inte hunnit med. Tassa hjälper till att ta ut och in fåren och hon är glad och stolt över sitt arbete. Nu är det långt gräs överallt så det går inte så bra att valla där. Jag trodde bonden skulle klippa där men det gör han inte. Synd, det hade blivit perfekt. I hagen utanför lagården, som ju faktiskt är rätt stor, går fortfarande kvigorna kvar. Förra året hämtade de hem dem första veckan i september men i år är de fortfarande kvar.

Jag tror att jag struntar i det där med tävling. Tassa hjälper ju till med fåren, det är ju viktigast. Hon kan hämta och fösa och fr a är hon duktig att få in får i fålla t ex. Närarbete inomhus i lagården har jag inte tränat något, det skulle hon behöva lära sig. Jag tror inte hon kan lära sig att hålla får, de springer över henne men det finns ju grindar.