monawesterlund

23 januari 2010
Dagarna går, i stort sett lika från dag till dag. Det tycker jag är skönt, vill inte det ska hända så mycket. Om det inte är att jag vinner 18 miljoner förstås, det kan jag nog stå ut med. Eftersom jag aldrig spelar eller köper lotter så är det nog svårt.... 

Hundarna ligger mest och slappar när de är inne. Men de tycker det är jätteroligt att gå ut på promenad nu när det inte är så kallt. När det var som kallast ville de knappt gå ut alls. Och då slutade de att följa med till lagården. Det har de fortsatt med, de låtsas som de inte ser när jag går, fast jag talar om vart jag ska.

Fåren är också inne rätt mycket nu, det är så mycket snö så det är ingen idé att släppa ut dem. I går var de dock ute och idag också. De är bara i ligghallen, där de har hö och vatten men det är lite ljusare och lite friskare luft. Och de tycker det är roligt när de får komma ut, ungtackorna och kastrerade baggen Linus, springer runt och hoppar och skuttar. Avelsbaggarna, som nästan slogs hela tiden sedan de skildes från tackorna, är slaktade. Jag försökte ju släppa in ungtackorna och Linus till tackorna. Då blev baggarna helt galna. Jag trodde nästan de skulle mörda varandra. Det var bara att skilja ungtackorna och de äldre åt igen. Det är skönt att de nu kan vara tillsammans, det syns att de gillar det.

Baggarna var det lite otur med. Gotlandsbaggen, Humle, visade sig ha bara en testikel. Jag hoppas ju att han var fertil ändå. Han var väldigt villig att tillmötesgå brunstiga tackors önskemål. Det visar sig så småningom om han var fertil eller inte. Han var också ganska aggressiv, både mot mig och mot kompisen.

Kompisen, åsenbaggen Dumle, var betydligt lugnare men tyckte att han var tvungen att försvara sig när Humle började dunka på honom. Men han var vänlig, ville gärna bli klappad och då stod han alldeles stilla och rörde sig inte. Hans ena horn började plötsligt växa in mot halsen. Som tur var så ändrade det riktning igen men det var ändå rätt nära. Eftersom både testikelfel och horntrånghet är ärftligt så kommer jag inte att kunna sälja några livdjur (om det nu blir några lamm). Jag vill annars gärna sälja så många som möjligt som livdjur för att slippa slakta.

Nu är det bara att vänta och se om det kommer några lamm. Dumles testiklar var det inga fel på som syntes åtminstone. Möjligen kan jag spara tacklamm efter honom. Jag vet inte om hornanlagen ärvs även via tacklamm, det får jag försöka ta reda på. Det verkar dock inte finnas så mycket forskning på får så det är mycket man inte kan få svar på.

Det är en härlig tid med lamningen, förutsatt att det går bra. Annars blir det en plåga. Förra året hade jag ju lite tråkigheter, hoppas det blir bättre i år. Det är så roligt att se hur tackorna tar hand om sina ungar. Det är väldigt olika men både gotlands- och åsentackor är i regel goda mödrar, som tar väl hand om lammen. Man kan t ex se hur en del tackor lägger sina lamm på samma plats varje gång de går för att äta. Där ligger lammen kvar tills mamma kommer tillbaka.

Min ströbädd började brinna när det blev varmare. Ja den ska brinna, man säger så, det sker en process när halmen blandas med vätska, alltså kiss och bajs, och det blir alldeles varmt i bädden. Skönt för tackorna att ligga på och ännu mer för lammen kanske, som inte har så mycket päls när de föds.

Jag har också stått och tittat på ungtackorna, som varit från sina mammor ett pa rmånader och nu är tillsammans med dem igen. Man kan se hur både mammor och barn trivs med att vara tillsammans, de slickar och buffar på varandra. Igår såg jag dock hur Linus´ mamma läxade upp honom. Jag tror hon tyckte han sprang omkring och skuttade för mycket, det passade sig väl inte. Hans syster, Linda, gick lugnt och vuxet bredvid mamma och skötte sig.

Katterna har börjat bråka och jama. De håller väl på och förbereder sig till mars trots att de är kastrerade båda två. Det märks att de börjat vara ute mera. Det är ju också lite skönare nu när det inte är så kallt. Den ena katten, Titus, har börjat att nästan frivilligt gå ut på kvällen medan Nemo fortfarande vill vara inne. Han ligger gärna i fotändan på min säng tills jag knuffar ner honom men han är snart där igen. Men han håller sig åtminstone inne hela natten. Titus skriker alltid och vill bli utsläppt mitt i natten. Ibland vill han inte ens gå ut utan bara ha sällskap. Det bästa för mig är alltså att de går ut på kvällen och när det är lite varmare vill de helst vara ute. De har ju kattlucka och kan komma in i källaren där det är varmt så de behöver inte frysa. Där har de varsin korg intill ett element där de brukar ligga.