Nytt år och nya upplevelser
Idag har jag hjärtesorg. Mina avelsbaggar har slaktats idag och jag grät allt en skvätt. Åsenbaggen var så jättefin, han hade en fantastisk päls, nästan 1,5 dm långa hår, men det viktigaste var att han var så lugn och snäll. Han kom alltid fram och ville bli klappad och stod lugnt och väntade tills jag hade tid. Visserligen såg jag någon gång att han stångade en tacka men aldrig hårt. Han var helt underbar.
Den andre, gotlandsbaggen, var lite "vildare". Britt tyckte han var "stångig" men jag tror att han bara ville busa. Han viftade alltid på svansen när han stångades. Han kom också alltid och ville bli klappad men ofta slängde han med huvudet. Jag tyckte dock att han såg ut att tycka det var roligt. Det märkliga var att båda två tog höga jämfotaskutt nästan varje gång man kom till lagården. Det tyder väl på att de i alla fall hade livsglädje och sannolikt tyckte att de hade ett bra liv, även om det blev kort.
Nu är det i a f kört, nu går det inte att ångra sig. Jag har saltat skinnen, det blir nog ett par fina fällar trots att det är vinterpäls.
Igår var jag med Moses till veterinären, som kunde konstatera att alla bakterier, som han hade i urinen var borta och alla värden var bra. Hon tyckte inte det fanns någon anledning att påbörja någon utredning om hormonrubbning, som man hade tänkt, eftersom han är pigg och kry. Han var ju pigg även när han hade bakterier så förhoppningsvis kommer han fortsätta vara det. 11 år är en hög ålder för en så stor hund så man vet ju inte....
Igår eftermiddag fick jag hjälp av Britt att klippa tackorna på halsen för att man skall komma åt att ta blodprov på dem. Britt har en elektrisk sax, som tyvärr gick sönder innan vi ens börjat. Jag klippte med handsax och Britt höll tackorna. Bara att hoppas att de blev klippta på rätt ställe på halsen. I morgon kommer veterinären och tar blodprov på fåren för att kolla så de inte har Maedi Visna. Jag är inte orolig, de var friska för tre år sedan och har inte träffat några får, som inte är undersökta för den sjukdomen, så de kan inte vara smittade men ska provtas var tredje år. Man kan få förlängning med två år ytterligare men jag hade för få tackor när vi tog prov, vi var fyra stycken som gjorde det tillsammans eftersom vi inte hade tillräckligt många tackor någon av oss. Man skulle ha fem tackor som var minst 36 månader gamla och det hade ingen av oss då. I morgon ska veten komma, någon gång under dagen. Egentligen vill de att man ska vara flera, som hjälper till men jag är ju bara en så det är inte mycket att göra åt. En person ska hämta fåret, en tar provet (veten), en tar undan fåret och en skriver upp numret på fåret, då går det fort.
På torsdag ska jag sedan åka till Loka på politikerutbildning. Det är egentligen två dagar, torsd o fred men jag kan inte vara borta två dagar i sträck, måste mata fåren både morgon och kväll. Jag missar förstås en del när jag inte är med på fredagen. Däremot tycker jag inte det gör så mycket att jag inte är där på kvällen. Jag är inte så bra på att konversera, att prata om allt och ingenting och få det att låta intressant. Det krävs speciell begåvning för det, som jag saknar. Det brukar alltid vara middag på kvällen på Loka med jättegod mat och mycket konversation, som jag inte kan delta i. När man reser sig från middagsbordet är jag alldeles stel i ansiktet efter att ha lett hela kvällen och försökt se trevlig ut.
Denna utbildning är för alla i Lindesbergs kommun med politiska uppdrag. I februari kommer så en utbildning, som är just för Socialnämnden. Förhoppningsvis blir den i Kloten. Dit har jag inte så långt. Det är två dagar och man vill att alla ska sova över för att man ska kunna använda tiden ordentligt. Jag har fått löfte att åka hem och mata fåren. Hundarna hoppas jag kan vara hos Britt då. Det är svårt att klara av att vara borta när man har djur och är ensamstående. Jag är ju borta mycket på sammanträden och möten och hundarna är ensamma hemma. Jag får så dåligt samvete när jag lämnar dem, även om det bara är för några timmar. Jag försöker tänka att det är skönt för dem att koppla av men det fungerar inte.
Den andre, gotlandsbaggen, var lite "vildare". Britt tyckte han var "stångig" men jag tror att han bara ville busa. Han viftade alltid på svansen när han stångades. Han kom också alltid och ville bli klappad men ofta slängde han med huvudet. Jag tyckte dock att han såg ut att tycka det var roligt. Det märkliga var att båda två tog höga jämfotaskutt nästan varje gång man kom till lagården. Det tyder väl på att de i alla fall hade livsglädje och sannolikt tyckte att de hade ett bra liv, även om det blev kort.
Nu är det i a f kört, nu går det inte att ångra sig. Jag har saltat skinnen, det blir nog ett par fina fällar trots att det är vinterpäls.
Igår var jag med Moses till veterinären, som kunde konstatera att alla bakterier, som han hade i urinen var borta och alla värden var bra. Hon tyckte inte det fanns någon anledning att påbörja någon utredning om hormonrubbning, som man hade tänkt, eftersom han är pigg och kry. Han var ju pigg även när han hade bakterier så förhoppningsvis kommer han fortsätta vara det. 11 år är en hög ålder för en så stor hund så man vet ju inte....
Igår eftermiddag fick jag hjälp av Britt att klippa tackorna på halsen för att man skall komma åt att ta blodprov på dem. Britt har en elektrisk sax, som tyvärr gick sönder innan vi ens börjat. Jag klippte med handsax och Britt höll tackorna. Bara att hoppas att de blev klippta på rätt ställe på halsen. I morgon kommer veterinären och tar blodprov på fåren för att kolla så de inte har Maedi Visna. Jag är inte orolig, de var friska för tre år sedan och har inte träffat några får, som inte är undersökta för den sjukdomen, så de kan inte vara smittade men ska provtas var tredje år. Man kan få förlängning med två år ytterligare men jag hade för få tackor när vi tog prov, vi var fyra stycken som gjorde det tillsammans eftersom vi inte hade tillräckligt många tackor någon av oss. Man skulle ha fem tackor som var minst 36 månader gamla och det hade ingen av oss då. I morgon ska veten komma, någon gång under dagen. Egentligen vill de att man ska vara flera, som hjälper till men jag är ju bara en så det är inte mycket att göra åt. En person ska hämta fåret, en tar provet (veten), en tar undan fåret och en skriver upp numret på fåret, då går det fort.
På torsdag ska jag sedan åka till Loka på politikerutbildning. Det är egentligen två dagar, torsd o fred men jag kan inte vara borta två dagar i sträck, måste mata fåren både morgon och kväll. Jag missar förstås en del när jag inte är med på fredagen. Däremot tycker jag inte det gör så mycket att jag inte är där på kvällen. Jag är inte så bra på att konversera, att prata om allt och ingenting och få det att låta intressant. Det krävs speciell begåvning för det, som jag saknar. Det brukar alltid vara middag på kvällen på Loka med jättegod mat och mycket konversation, som jag inte kan delta i. När man reser sig från middagsbordet är jag alldeles stel i ansiktet efter att ha lett hela kvällen och försökt se trevlig ut.
Denna utbildning är för alla i Lindesbergs kommun med politiska uppdrag. I februari kommer så en utbildning, som är just för Socialnämnden. Förhoppningsvis blir den i Kloten. Dit har jag inte så långt. Det är två dagar och man vill att alla ska sova över för att man ska kunna använda tiden ordentligt. Jag har fått löfte att åka hem och mata fåren. Hundarna hoppas jag kan vara hos Britt då. Det är svårt att klara av att vara borta när man har djur och är ensamstående. Jag är ju borta mycket på sammanträden och möten och hundarna är ensamma hemma. Jag får så dåligt samvete när jag lämnar dem, även om det bara är för några timmar. Jag försöker tänka att det är skönt för dem att koppla av men det fungerar inte.
Kommentarer
Trackback