Hösten 2011
Tänkte försöka skriva några rader här. Jag saknar att inte ha bloggen, det var en väldigt bra dagbok. Jag kunde alltid gå tillbaka till bloggen och kolla när olika saker hänt. Det är inte lika lätt i Facebook. Förresten blev min Fb-sida hackad häromdagen. Jag fick ett mail där min dotter stod som avsändare. Det gjorde att jag inte alls funderade om det kunde vara något "lurt" utan jag öppnade det och såg att det var något på engelska om hur man kunde tjäna pengar. Jag jobbade mig igenom det, jag är inte så bra på engelska, och upptäckte att det egentligen inte stod någonting av värde där. Skrev också ett svar till Sara och fick snart ett svar från henne att hennes mailadresser blivit hackade och att det här var något som inte hon skickat. Efter ett par dagar fick jag ett foto på min Fb-sida, som jag inte kände igen och som var reklam för en datesida. Så kan det gå. Bara att byta lösenord och hoppas det räcker.
Jag jobbade hela sommaren, i Fagersta och Örebro samtidigt. I Örebro jobbade jag natt. Det var nog tur att jag fick så mycket jobb för jag fick mycket utgifter. Mest kostade bilen och Tassas onda knä, som jag åkte med till Strömsholm flera gånger. De röntgade och undersökte, sådana gånger kostade det 3000:-. Jag fick tillbaks en del på försäkringen. Nu åker jag till Strömsholm på rehabilitering med hennes knä, det kostar 600:- varje gång och för att få något för rehab måste man ha en tilläggsförsäkring, vilket jag inte visste om så det får jag betala helt själv. En gång i veckan åker vi dit.
Fåren lyckades jag inte sälja. Gotlandsfåren har jag sålt till Britt, som var missnöjd med dem för hon tyckte de var för små. Åtminstone lammen. Betet var inte så bra i år, det var väldigt torrt i början på sommaren och jag ger inte kraftfoder, så lammen var kanske inte så stora. För min del har jag inte tyckt att det gjort något. Jag tycker de ska få växa i sin egen takt. De var friska och pigga och väldigt trevliga. Nu får de kraftfoder vilket egentligen inte är så bra för lantraser. Deras magar är inte gjorda för kraftfoder. I alla fall har jag inte så många får längre. Nio tackor och en bagge. Jag hade ett år kvar på bidraget för utrotningshotade husdjur så jag tyckte det var lika bra att skaffa en bagge och fullfölja det. Jag hade annars tänkt att betala tillbaka de pengar jag fått. Det är inga stora belopp, man får 150:-/får. Det hade jag kunnat betala tillbaka. Jag tycker jag har väldigt fina får. De är fint tecknade och väldigt keliga. I år fick jag två svarta lamm och de tycker jag är särskilt fina.
Moses börjar bli väldigt stel i lederna. Hon som gav Tassa rehabilitering frågade en del om Moses och när jag talade om vad han gjorde och inte gjorde så sade hon: "Då har han ont." Det sade hon flera gånger. Jag har inte tänkt (eller ville inte tänka) att han hade ont utan bara att han var stel. Men det är klart att det gör ont. Det vill jag inte att han ska behöva ha så jag har beställt tid hos vet i Löa för att få smärtstillande åt honom. Han bör ju få vara smärtfri sin sista tid.
Jag tycker jag har mycket att göra hela tiden. Inte blir det bättre av att även jag är gammal och har ont i lederna. Det gör att det går långsammare för mig. Hoppas jag kan sälja Åsenfåren också i vår så jag blir lite friare. Nu kan jag aldrig åka bort om jag vill, inte ens sova över i Örebro när jag jobbar om jag skulle vilja. Jag måste alltid hem till fåren. Jag har inte ens hunnit ta vara på ullen sedan klippningen i september.
Jag jobbade hela sommaren, i Fagersta och Örebro samtidigt. I Örebro jobbade jag natt. Det var nog tur att jag fick så mycket jobb för jag fick mycket utgifter. Mest kostade bilen och Tassas onda knä, som jag åkte med till Strömsholm flera gånger. De röntgade och undersökte, sådana gånger kostade det 3000:-. Jag fick tillbaks en del på försäkringen. Nu åker jag till Strömsholm på rehabilitering med hennes knä, det kostar 600:- varje gång och för att få något för rehab måste man ha en tilläggsförsäkring, vilket jag inte visste om så det får jag betala helt själv. En gång i veckan åker vi dit.
Fåren lyckades jag inte sälja. Gotlandsfåren har jag sålt till Britt, som var missnöjd med dem för hon tyckte de var för små. Åtminstone lammen. Betet var inte så bra i år, det var väldigt torrt i början på sommaren och jag ger inte kraftfoder, så lammen var kanske inte så stora. För min del har jag inte tyckt att det gjort något. Jag tycker de ska få växa i sin egen takt. De var friska och pigga och väldigt trevliga. Nu får de kraftfoder vilket egentligen inte är så bra för lantraser. Deras magar är inte gjorda för kraftfoder. I alla fall har jag inte så många får längre. Nio tackor och en bagge. Jag hade ett år kvar på bidraget för utrotningshotade husdjur så jag tyckte det var lika bra att skaffa en bagge och fullfölja det. Jag hade annars tänkt att betala tillbaka de pengar jag fått. Det är inga stora belopp, man får 150:-/får. Det hade jag kunnat betala tillbaka. Jag tycker jag har väldigt fina får. De är fint tecknade och väldigt keliga. I år fick jag två svarta lamm och de tycker jag är särskilt fina.
Moses börjar bli väldigt stel i lederna. Hon som gav Tassa rehabilitering frågade en del om Moses och när jag talade om vad han gjorde och inte gjorde så sade hon: "Då har han ont." Det sade hon flera gånger. Jag har inte tänkt (eller ville inte tänka) att han hade ont utan bara att han var stel. Men det är klart att det gör ont. Det vill jag inte att han ska behöva ha så jag har beställt tid hos vet i Löa för att få smärtstillande åt honom. Han bör ju få vara smärtfri sin sista tid.
Jag tycker jag har mycket att göra hela tiden. Inte blir det bättre av att även jag är gammal och har ont i lederna. Det gör att det går långsammare för mig. Hoppas jag kan sälja Åsenfåren också i vår så jag blir lite friare. Nu kan jag aldrig åka bort om jag vill, inte ens sova över i Örebro när jag jobbar om jag skulle vilja. Jag måste alltid hem till fåren. Jag har inte ens hunnit ta vara på ullen sedan klippningen i september.
Kommentarer
Trackback