monawesterlund

Igår var jag, tillsammans med mina barn, Mikael och Sara, hos min halvsyster Gunn och hennes man Ingemar, som båda fyllt/fyller 60 år. Där var då också mina övriga halvsyskon Siv, Lill och Sten. Sten har jag inte träffat på väldigt många år, Siv träffade jag när Gunn fyllde 50. Sivs barn har jag inte sett och Lills barn har jag träffat i år. Underliga äro Herrens vägar men det kändes som om det var meningen att vi skulle träffas nu och jag hoppas att vi kan hålla kontakten i fortsättningen. Jag träffade även deras mamma, Ingrid, som jag inte heller sett på många år. Hon är 85 år (bara 11 år äldre än jag) och väl bibehållen.

Flera av Gunns och Ingemars vänner var också med på festen och de var också trevliga människor. Bl a träffade jag en kvinna, som jag träffat många gånger i mitt yrkesverksamma liv. Hon jobbar på Frivården i Örebro, det var också roligt att träffa henne.

Det var verkligen roligt att träffa dem och jag kände att jag tycker mycket om dem, det måste väl vara släktskapet. Ändå är det nog ingen av oss, som minns vår far med någon glädje. Han söp mycket och kunde vara väldigt elak när han var full. Jag antar att han gjorde så gott han kunde under rådande omständigheter, han fick aldrig någon hjälp mot sitt alkoholmissbruk och kunde nog inte styra det själv. Hans uppväxt var kanske inte så rolig heller, det var mycket drickande där också, farfar var också alkoholist även om man inte använde det uttrycket på den tiden. De var sex syskon och de hade mer eller mindre alkoholproblem alla utom Martin, som var helnykterist under stor del av sitt liv.

Tiden gick fort på festen och det kändes som om vi just kommit när det var dags att åka hem. Jag hade mina hundar med mig, som satt i bilen, så jag kunde inte stanna längre.