Fåren säljs och Tassa skadar en höft.

Nu är det verkligen längesedan jag skrev något här. Det är Facebook som tar min tid, men jag har börjat tröttna lite på Fb, ska försöka skriva här istället. Det har hänt en del jobbiga saker under senvintern och våren. Först och främst har jag sålt fåren. Jag satte ut annons tidigt men fick inga svar. Jag hade ändå köpt bagge i höstas och han hade gått tillsammans med tackorna. Han hette Prinsen, minns inte om jag redan skrivit om honom. Han var så underbart snäll och kelig, jag har aldrig haft en så snäll bagge. Jag tänkte ju att jag skulle försöka sälja honom tillsammans med tackorna men det gick tyvärr inte utan jag blev tvungen att slakta honom. Ingen frågade efter honom, tyvärr. Kanske han hade blivit elak så småningom, jag tyckte mig märka mot slutet att han faktiskt ställde krav. Han kom alltid när jag kom in till fåren och jag måste klappa honom. Jag gjorde ju alltid det så jag vet inte om han skulle ha stångat mig annars. Det var i a f underbart att ha en bagge, som jag kunde vända ryggen till. Dock hände det hans näst sista dag att jag var inne utan att klappa honom och när jag gick därifrån fick jag känna en lätt puff i baken och upptäckte att han faktiskt hade stångat mig men inte alls hårt. Det kändes lite bra ändå, mitt samvete blev lite bättre. Men jag kunde ju inte ha honom kvar när jag sålde tackorna.

Det började närma sig lamning. Eftersom jag inte fått svar på annonsen så började jag förbereda för lamning. Jag gav tackorna selen och skaffade kraftfoder. Hade tänkt köpa kraftfoder i år men "hittade" en tunna gula ärter så det blev att köpa havre och betfor och börja blanda kraftfoder. Så länge Prinsen var kvar så fick han också, han jobbade bra i höstas och var ganska tunn så det var nog bra för honom. Men på baggars vis så tog han hand om en balja själv och lät bara de äldre tackorna få komma dit. Dem vågade han inte knuffa bort.

Plötsligt kom mail från flera, som ville köpa får. Den första som hörde av sig ville från börjn bara köpa några men ångrade sig och ville köpa alla. En tacka, 801, var sjuk en morgon när jag kom till lagården. Jag trodde förstås på kalkbrist. Hon låg och ville inte äta eller dricka. Jag gav henne vatten och hon drack lite men åt inte. Nästa dag åt hon igen, både hö och kraftfoder och drack vatten. Jag trodde hon var frisk men hon slutade äta igen så jag tillkallade veterinär. Han förstod inte vad det var för fel men han gav henne kalk och antibiotika. Hon blev inte bättre och började bli sämre, låg mera och då ringde jag Curt, slaktaren, som kom snabbt. Det var oerhört sorgligt men det var ju ingen idé att låta henne plågas, jag hade tvingat i henne Energibalans och diverse annat, men ingenting hjälpte. När hon väl var slaktad upptäckte vi att hon skadat sig på halsen, två djupa sår som inte syntes under ullen. Curt trodde att hon stått med huvudet inne i höhäcken och fått en smäll, kanske av baggen. Svårt att veta hur det gått till. Hon hade två lamm i magen också. Usch vad jag har gråtit över denna tacka.

Ja köparen kom och hämtade de får som var kvar, åtta stycken. Tackorna såg glada och förväntansfulla ut när vi backade in hästtransporten, de trodde förstås att de skulle på bete. De var ju vana vid att det var det som gällde och såg fram mot det. Det kändes bra att de inte vägrade gå upp i transporten utan gick in utan vidare och åkte iväg. Det är svårt att beskriva hur jag upplevt tomheten efter fåren, jag har gråtit mycket efter dem och gör det även nu när jag skriver.

Det gick ett par veckor och jag plockade i ordning i lagården och utanför. Jag hade byggt många vägar och fållor, som måste ner. Det finns även en ligghall där som fåren använde på vintern. Där kunde de gå in om det snöade eller regnade och söka skydd. Där hade jag "inrett". Det är kvigor där på sommaren och jag måste stänga för ordentligt för fåren och jag hade höhäck och väg ut i hagen m m. Allt det höll jag på med samt började ösa ut ströbädd i ett utrymme under logen där jag haft djur i flera kortare perioder.

Ett par, som var spekulanter på fåren men kom för sent köpte istället alla grejer, som jag skaffat till fåren. De hittade sedan andra får som de köpte och hade då i stort sett allt som behövdes till dem. Där var också en del gammalt fårnät, trasiga plasthinkar, gamla tomsäckar som innehållit betfor, mineralfoder m m. lite rostiga grejer och trasiga, ruttna bräder, allt det lastade jag med hjälp av min son och körde till tippen. Det blev allt som allt tre släpkärror med skräp.

Ett par veckor efter att fåren hämtats var jag en kväll på ett möte och kom hem efter mörkrets inbrott. Jag gick ut på kvällspromenad med hundarna, vi har ju gått på promenader i mörkret hela vintern både mornar och kvällar, inget konstigt med det. När jag kommer till slutet av gatan så brukar jag släppa hundarna och de går in i skogen och kissar. Tassa har en egenhet att hon springer allt hon orkar när det är mörkt, det gjorde hon även denna gång, jag lyckades inte få henne att gå sakta. Hon rusade in bland träden och efter några sekunder hörde jag henne skrika till flera gånger. Hon kom strax tillbaka på tre ben och höll upp vänster bakben. Hon kunde inte stödja på benet, det var bara att vända och gå hem.

Tassa var mycket tyst och stillsam, hon åt sin kvällsmacka och lade sig sedan. Jag funderade på att jag skulle ta henne till en veterinär i närheten nästa dag. Hon hoppade på tre ben även nästa dag och jag ringde direkt till Strömsholms djursjukhus och fick komma direkt på förmiddagen. Det visade sig när de röntgat att höftkulan hoppat ur led. Hon fick stanna på sjukhuset för att man skulle dra höften rätt senare. De ringde när det var gjort och jag skulle få hämta henne nästa dag. 

Jag åkte till Strömsholm nästa dag för att hämta Tassa och möttes av en veterinär, som meddelade att höftkulan gått ur led igen och det måste bli operation. Hon fick stanna på sjukhuset över hela påskhelgen och opererades på tisdagen veckan efter. Jag fick sedan hämta henne på onsdagen. Hon fick med sig en stödsele som hon skulle ha under magen. Jag skulle promenera med henne i koppel 4-5 ggr/dag. Jag hinner inte så mycket mer än att sköta om Tassa och se efter henne. Hon får inte gå i trappor, inte hoppa upp eller ner i möbler eller i bilen, hon får inte springa utan bör gå sakta, inga rusningar men träna så det blir stabilt runt höftkulan. Hon ska vara i bur eller litet utrymme så hon får sova i bur men på dagen vara i ett litet utrymme, avgränsat med kompostgaller. Normalt så har jag sovrum på övervåningen, nu har jag flyttat ner i soffan i hundrummet, där sover även katterna i min säng så vi sover alla fem i ett litet rum fast vi har ett helt hus. På dagen måste Tassa ha tratt,vi var hos en veterinär i Örebro och fick stygnen tagna, de var sydda med ståltråd. Det hade läkt bra men ändå har hon slickat på en fläck bredvid sömmen så hon har varit tvungen att ha tratten hela tiden. Ibland har det sett bättre ut och hon har sluppit den, sedan har hon börjat slicka igen, på med tratten.

Vi har åkt till Örebro Hundrehab en gång/vecka. Där har Tassa gått i traed millen och därefter fått massage och Moses har fått simma varje gång. Jag tror att man kan säga att hundarna haft det väldigt bra de här fem veckorna, även om det varit lite trist för Tassa att vara så stilla. De är jätteglada när de får komma till Örebro Hundrehab, mycket för att de älskar Lena, som förestår det, så de har haft det riktigt lyxigt. Men det har kostat mycket pengar. Första behandlingen kostade 12 000:- och operationen ca 28 000:-. Jag har köpt tabletter och Glukosamin för ett par tusen samt betalat rehabiliteringen och alla resor. Jag har ju fått tillbaka en del på försäkringen men rehabiliteringen hade jag missat att ta någon tilläggsförsäkring på, trodde att det ingick, så det får jag betala själv. Som tur är har jag kunnat jobba flera nätter och hundarna har varit hos Sara, det har ju gått bra, de har sovit medan jag har jobbat.

Nästa vecka ska vi på återbesök till Strömsholm då får jag veta om rehabiliteringen gått bra eller inte. Hon stöder ju alltid på benet så jag hoppas att det har läkt som det ska. De kommer antagligen att röntga höften för att se ordentligt hur det är. Det har varit en jobbig tid de här fem veckorna, jag har varit väldigt trött. Det är en psykisk trötthet, jag har sovit mycket men känt mig väldigt ledsen och deppig stundtals och det brukar jag aldrig göra annars så jag hoppas verkligen allt är bra, då kanske jag blir återställd också och lite piggare. 





Här ovanför syns Tassa nyopererad och nedanför rampen, som jag byggde för att slippa bära henne upp och ner för trappan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback