Planerad träning (!)

Vilket fantastiskt väder det har varit idag. Det har nästan slutat blåsa och solen skiner. Vårkänslorna kommer direkt. Vi har vallat idag och Moses har varit med. När han springer förbi hagen så blir alla fåren så rädda. Jag tänkte att de kanske hejdar sig om han står i vägen men icke........

Tassa fick fösa ordentligt långt idag och det gick jättefint. Jag hade inte tid att vara ute länge men det är nog bara bra, att jag inte tjatar ihjäl Tassa. Hon har börjat förstå (igen) att hon inte ska pendla så mycket utan gå rakt på. Idag var hon jätteduktig. Hon fick fösa fåren i den stora hagen, raka linjer och svänga eller vända ibland. Hon fick mycket beröm. När vi sedan skulle hem så jag Moses och jag först för att hejda tackorna. Jag hade inte satt upp något hinder så jag ville inte att de skulle ge sig iväg. Det var då jag trodde att Moses skulle hejda dem men de såg direkt att han inte var något att bry sig om. Honom sprang de förbi men inte mig. De kom in i rätt hage utan problem och alla var nöjda.

I morgon ska vi till vet för vaccinering. Jag hade tänkt be dem titta lite på Moses eftersom han fäller så mycket, han är ju gammal, fyller 10 i år. Jag glömde säga till när jag bokade tid. Nu har det visat sig att Tassa har en fläck som hon slickar på och som är lite röd. Hoppas verkligen att det inte är hennes Demodex, som kommit tillbaka. Det smittar åtminstone inte. Nu får jag be dem titta på det istället, det kanske inte blir någon vaccinering. Jag råkar vara ifatt med ekonomin då måste det väl bli något som kostar extra. Så är det hela tiden, är det ingen som blir sjuk så går något sönder.

Jag var till verkstaden med släpkärran för att få positionsljuset fixat igår. Det kostade inte så mycket. När han höll på och mätte elen i sladdarna så kom jag på att han kunde titta på min bilradio också. Det gjorde han och misstänkte genast att det kunde vara en säkring. Han bytte den och radion fungerade. Jätteskönt, det är så trist att inte kunna lyssna på radion när jag kör långt. Perfekt att få igång den. Tack vare att positionsljuset var sönder när jag fick tillbaka kärran. Jag var ju lite sur för det, nu försvann det direkt.

Att FORTSÄTTA träna

Det är roligt när vi får en massa hejarop när vi kommer igång med träning. Det känns fortfarande inspirerande, få se hur det blir när det blir kallt igen. Igår tränade vi faktiskt hemma, planerat, och det gick jättebra. Nu är mina valltackor invallade och fungerar bra. Dessutom har jag tillgång till utmärkta vallområden, bara det kan låta bli att rasa ner en massa snö. Det är ett mycket stort område, halva är inhägnat och resten är bara stora gärden utan stängsel men det fungerar ju ändå bra. Jag har några hundra meter att gå dit med fåren, utmed en väg helt utan trafik. Så nu kan jag inte skylla på att jag inte har någonstans att vara och inte att det är något fel på fåren heller.

Igår fick Tassa fösa fåren först utmed vägen och därefter rätt långt på gärdet och det gjorde hon riktigt bra. Hon vill gärna pendla en del, inte på vägen förstås men sedan, men är helt styrbar om bara jag är vaken och säger till henne. Då går hon rakt på. Vi behöver förstås mycket träning i att fösa. Det höll jag på med för två år sedan hos Peter och då gick det väldigt bra. Jag har gjort felet att när något gått bra då tycker jag att "nu kan vi det där" och sedan tränar jag det inte mer. Det får jag sluta med. Nu är vi i a f på gång igen så nu får jag hänga i. Tassa fick göra ett långt hämt också och även då kunde jag styra henne så hon inte pendlade så mycket. Det enda som inte var så bra var att fåren satte fart hemåt förstås, det var bara första biten som jag kunde hålla dem, sedan blev det 100 knyck ungefär och då sprang de, över mig och, ifrån Tassa. Det gjorde nu ingenting för jag hade satt upp fårnät så de kom dit de skulle men Tassa blev nog lite besviken.

Jag har en tacka, som inte var född när jg fick hjälp av Britt att märka lammen. Jag har bett henne hjälpa mig att märka även denna men det har inte blivit så. En bekant, som skulle köpa två tackor av mig skulle hjälpa mig hålla tackan men orkade inte hålla henne. Första märket gick sönder när tackan sprattlade, det andra såg ut att sitta bra. När jag tittade på det för några dagar sedan såg det bra ut, idag upptäckte jag att det blivit ett stort hål. Det ser inte direkt inflammerat ut omkring men är lite rosa på ett par ställen. Jag var till Storå och köpte Jodopax, som jag sprutade på. Hoppas att det hjälper. Jag vet inte hur det blir annars, hon kanske tappar hela örat, får feber och dör eller något annat otäckt. Naturligtvis är det en jättefin och trevlig ungtacka. Jag kanske ska slänga in henne också i bilen på torsdag när jag ska till distriktarna och vaccinera hundarna. Vi får väl se vad det blir av detta.

Äntligen träning

Å, så härligt det känns. Vi har äntligen gjort en riktig vallträning. Det kä'nns i hela kroppen (och förstås även i knoppen). Jag har kört Tassa på en plan, som jag har utanför lagården både i går och i dag. I går flankerade hon till Kopparberg ungefär men idag kom jag på hur jag skulle få henne att gå ut så jättelångt och det började fungera. Då blev jag så uppåt så jag ringde Gail direkt och fick komma redan idag på eftermiddagen.

I början vimsade vi bara. Gail försökte få ordning på det hela och instruerade: "Du får inte låta henne..." och  "du måste tänka på att....". Jag försökte följa instruktionerna men det funkade inte förrän vi pratade igenom det hela och kom på att det berodde på att jag inte hade någon plan för min träning. Jag lät det bli som det blev och så blev det också. Men när vi kom på felet blev det jättebra. Det är otroligt - Detta har varit mitt problem hela tiden sedan jag började på vallkurs och ändå har jag inte kommit tillrätta med det. Jag skyllde nog på att jag litade på instruktören när jag var någonstans och tränade och sedan inte klarade att bestämma själv. Men det är nog så att jag faktiskt är så ostrukturerad rakt igenom. Jag har konstaterat det flera gånger och ändå inte, eller hur jag nu ska förklara det. Poletten trillade väl inte ner.

Hur som helst så blev det väldigt bra tyckte jag. Vi körde ett tag och sedan fick Tassa vila lite medan Gail jobbade med "sin" unghund, som hon har hemma för träning. Han har fått för mycket frihet av sina ägare och är ungefär som jag, ingen struktur. Gail var mycket bestämd mot honom men han verkade inte bry sig så mycket. Det var dock bara fjärde gången de tränade så det var nog inte så konstigt. Han är van att vara Ledaren och nu ska han plötsligt underkasta sig. Han var i a f väldigt intresserad av fåren, ville knappast gå därifrån. Han kan nog bli bra bara han får lite fostran.

När Tassa vilat (det var ju första gången på länge som hon tränade ordentligt) så körde vi ett tag igen. Nu tog Gail ut Liz samtidigt och de fick fösa fåren mellan sig rakt över hagen. Det var jättekul och gick riktigt bra. Tassa blev lite störd av baggen. Han stannade och vände sig mot henne. Han atackerade inte men han stod och blängde. Han gjorde så mot alla hundarna. Ända tills Gail hämtade Don. Då gömde sig baggen bakom tackorna. Typiskt manligt . Har man inte alltid sagt: "Det är kvinnan bakom allt...."? Don har så mycket pondus så de sätter sig inte upp emot honom. Tassa var i stället typiskt kvinnlig, hon fjäskade för Don och det syntes att hon gillade honom.

Jag får lite ny inspiration av sådant här. Då tänker jag att nu ska jag verkligen hålla igång men det är klart rätt vad det är så rasar det väl ner en massa snö, det är ju mitt i vintern även om jag tycker det börjar bli ljusare och direkt tycker att våren är nära. Men det är klart, det går fort. Redan nästa vecka är det den 15:e och halva januari har gått. Den dagen har jag fått tid hos distriktarna för att vaccinera båda hundarna och en katt. Den andra katten lyckades jag inte få in i någon kattbur förra året och det lär väl inte lyckas nu heller. Katter är svårare än hundar tycker jag, de har så mycket vassa klor och vassa tänder överallt och inte går det att tala med dem.

De senaste fem åren

Oj då, jag skrev att jag var trött på att blogga men att jag tyckte om att få kommentarer och fick flera stycken. Jättekul, det tackar jag för även om det faktiskt inte var det jag var ute efter. Jag skriver inte med någon beräkning, (i varje fall väldigt sällan) "nu skriver jag så här så får jag nog kommentarer" utan jag skriver ner vad jag tänker, tycker och gör. Det är skönt att se att man har cybervänner. Det är väl bara så att det inte känns roligt ibland. Just nu tror jag det är sviter efter den envisa förkylningen jag hade långt före jul.I alla fall  Det tog så lång tid att bli av med den och jag känner mig faktiskt lite hängig, kraftlös, fortfarande. Och nu tycker jag det har varit så trist med kylan. Det tar säkert en timme längre tid i lagården att fixa vattnet när det har frusit i alla baljor. Det grova höet håller också på att knäcka mig, fåren ratar så mycket, det ger en massa extrajobb.

Nåja, jag ska väl inte gnälle så mycket över att jag har mycket jobb, jag behöver ju inte göra det och för det mesta tycker jag det är roligt. I går, i 15 graders kyla, körde jag hem mina båda tackor, som varit på kärlekssemester. Jag tror tackorna klarade kylan utan problem men jag tycker det är jobbigt att hålla på och greja när det är så kallt. Jag klarar inte att arbeta med vantar utan måste ta av dem och händerna var helt stela på mig. Och allt är fastfruset och fungerar inte. Hem kom de i alla fall till sist. När jag väl fått i ordning skjutsen. jag fick ju hjälp av Britt också, så gick själva resan utan problem. Jag hade förberett mig på att det skulle bli bråkigt i lagården, det blev det förra året när de kom, men det var inte heller några problem. De hemmavarande fåren blev lite osäkra till att börja med när det kom två stora tjocka tackor, så de höll sig undan och de båda tackorna började genast äta hö från alla ställen de hittade. Baggen blev lite intresserad men de är ju redan betäckta så det var inte heller något.

Idag, när det inte är så kallt, har jag äntligen haft tid och ork att städa lite i lagården. Jag bär ju hö åt alla håll och det rasar så det låg hö överallt. Nu har jag i alla fall sopat och plockat undan så det är snyggt. Tyvärr har jag inte orkat städa hemma men det blir väl så småningom.

Jag blir helt förvirrad av alla helgdagar och klämdagar. Jag visste ju att det var Trettondagen idag. Men jag fick för mig att det var onsdag. Och jag visste att på onsdag fyller Tassa fyra år. Alltså sade jag Grattis till henne redan i morse. Så glad hon ska bli när jag säger Grattis i morgon också. Om jag kommer ihåg det förstås. Jag brukar glömma födelsedagar fr a min egen. Jag kom just att tänka på att för fyra år sedan hade jag "bara" en hund, Moses, jag hade inga katter och inga får och alltså ingen Tassa heller.

Ewa hade skrivit i sin blogg om vad som hänt de senaste fem åren och det var ju en hel del. Jag som brukar säga att mitt liv är totalt händelselöst numera kom på att allt som jag skrivit ovan har hänt. Dessutom bodde jag kvar i Örebro för fem år sedan. Jag jobbade fortfarande och väntade på att få sluta. Jag hade ju haft pension ett tag och vi väntade på ett dataprogram, som skulle ersätta mig (!) Jag sökte efter ett hus i Bergslagen. Jag kunde inte valla och hade ingen aning om att jag skulle komma att försöka lära mig det.

Jag som bott i sta´n i över 40 år kunde inte tänka mig att bo i ett hus, som stod enskilt. Därför blev det detta mitt i byn. Idag skulle jag gott kunna tänka mig att bo mera för mig själv, i ett hus med lite mark och uthus, så jag kunde ha fåren hemma. Det skulle vara betydligt mer lättarbetat. Det är inget att göra åt nu, huspriserna har stigit, jag får inte låna pengar, jag har redan för lite att leva på enligt bankens beräkningar och jag orkar inte heller flytta. När jag inte längre orkar med gräsklippning, snöskottning och fåren så flyttar jag tillbaka till Örebro. Människorna i Ramsberg är oerhört vänliga och trevliga men man kommer inte riktigt in i gemenskapen om man inte är född här och har bott här i tre generationer. I Örebro har jag vänner och bekanta så det kan vara trevligt att sluta där.

Varför man bloggar

Det verkar som om det är populärt att blogga. Många skriver i sina bloggar och mycket skrivs OM dem som bloggar och vad de skriver om. Många bloggar därför att de kämpar för något speciellt och vill framföra sina åsikter och kanske väcka debatt. Andra skriver därför att de vill lära ut något eller helt enkelt berätta om något. Jag, och många med mig, har bloggen som ett slags dagbok och förstås också för att berätta. Jag har haft nytta av den då och då genom att jag har kunnat gå tillbaka och se när något speciellt hände. Jag har aldrig tidigare lyckats skriva dagbok trots att jag försökt många gånger. Men med bloggen har det ju fungerat. Naturligtvis tycker jag också att det är jätteroligt när någon skriver en kommentar. Det är en höjdare, som man inte får med en dagbok. Ändå klarar jag inte att försöka skriva roligt och underhållande för att få många läsare. Så är det.

Jag har varit så glad för att vädret varit så vackert ett tag. I går morse var jag lite besviken, det snöade så ymningt så jag såg inte närmaste grannens hus. Det höll på fram till lunch sedan klarnade det upp och blev jättefint. Det var inte så kallt, som det varit dagarna innan. Jag tycker egentligen inte så illa om kylan men det är så jobbigt när vattnet fryser i lagården hela tiden. Jag har ju min vattenkokare som jag värmer vatten i och tinar upp isen i fårens baljor. Men nästa gång jag kommer har det frusit igen och måste tinas upp. Fåren får ljummet vatten att dricka så det ska dröja en stund innan det fryser.

Ganska skönt att det bara är "en helgdag kvar". Skulle jag ha arbetat hade jag säkert gillat denna helg men nu tycker jag det har varit helgdagar och klämdagar hela tiden. Folk är lediga och det går inte att få tag på någon på företag eller myndigheter. Eftersom jag har jobbat en del har jag konfronterats med problemet. De som är på behandlingshem har ofta behov av att få tag på myndighetspersoner t ex.

På måndag ska jag ta hem mina två gotlandstackor, som varit hos Britt för att umgås med en gotlandsbagge. Då blir det lite bråkigt i fårhuset ett tag. Det är två ranghöga tackor, som kommer. De måste genast ta tillbaka makten när de kommer hem. Åsentackorna, som är mycket mindre än de två, har också sin ledartacka som måste försvara sin makt. Hon får kanske ge sig för gotlandstackorna men förra året gjorde hon inte det. Hon kämpade och klarade sig bra, gotlandstackorna fick ge sig för henne. Vi får se hur det går i år.

Nu har jag känt mig trött på bloggandet en lång tid. Tycker inte det är roligt längre. Jag vill inte heller att det ska hända mera så jag har mera att skriva om. Jag får se hur det utvecklar sig. Sluta skriva vill jag inte, bra dagbok. Göra uppehåll vill jag inte heller.

Nya årets början

Jaha, så var det nytt år - igen. Förr tyckte jag alltid att nyår var lite skrämmande. Det tycker jag inte längre, idag har jag bättre kontroll på livet. Naturligtvis händer det oförutsedda saker även nu, både bra och dåliga, men nu ställer jag inte till med så mycket negativt själv. Och jag har bättre möjligheter att klara de dåliga sakerna.

Dock händer det ibland ändå saker som jag har svårt att klara.

Jag jobbade nyårsnatten. När jag kom hem så gav jag fåren, hämtade hundarna, gick promenad med dem, åt lite och gick och lade mig. Hela "familjen", båda hundarna och båda katterna kom upp och lade sig i sovrummet. Jag tänkte på att jag borde ta ut Titus, den gråspräckliga katten men orkade inte. Svårt att somna som vanligt. När jag lyckades somna fick jag sova en timme och kaos utbröt. Det var förstås Titus. Han hoppar aldrig ner försiktigt och går ut ur rummet utan han kastar sig ner och rusar ut. Det triggar alltid hundarna och Moses, gamlingen, kastade sig också ner från sin fåtölj, linkade några steg och lade sig sedan och kunde inte resa sig. Jag tänkte förstås: "nyårsdag, inga veterinärer jobbar, åka 7 - 8 mil till Strömsholm efter att ha jobbat natt och sovit en (1) timme, panik".

När jag fått lugna mig lite så kom jag ihåg att något liknande hänt ett par gånger tidigare med Moses och han har "kommit igen" efter att ha vilat sig. Han fick ligga en stund medan jag strök och masserade honom och - plötsligt reser han sig och går ner för trappan och lägger sig i sin korg. Det ser jag som en frist och går upp och lägger mig igen. Men tror någon att jag kan somna nu? Inte alls. Jag ligger två timmar och sedan ringer telefonen, först den vanliga och när jag inte svarar ringer mobilen. Då stiger jag upp. Och är glad för att någon ringer och vill prata med mig. Jag ska ringa upp lite senare.

Det tokiga är att jag ska jobba i morgon igen och då är det dagtid. Jag ska börja tidigt och måste åka 06.15, det gäller att sova fort och mycket i natt så jag orkar stiga upp. Britt har lovat ge fåren och hämta hundarna här så det går nog bra ändå. Det är resorna som är värst tycker jag.

Juldagen

Jaha. God Fortsättning heter det idag. Det önskar jag alla. En av tjejerna på Runnagården sade i går kväll vid åttatiden: "Ja nu är julen över, det är skönt". Hon tyckte det räckte med julafton. Jag hade en jättefin julafton på Runnagården. Det var gemensamt julbord i matsalen för alla avdelningar, det är en trevlig tradition. Visserligen låstes dörrarna men man kände ju inte av inlåsningen på samma sätt där, man dukar i aulan på julen och det är stora utrymmen och väldigt fint och smakfullt, så det känns riktigt mysigt där. I vanliga fall äter bara tjejerna från den öppna avdelningen i matsalen medan övriga äter på sina respektive avdelningar.

Vi åt för mycket de flesta av oss och stönade bara när vi kom tillbaka till avdelningen, både personal och patienter. Jag måste ju passa på och äta julmat, jag har ingen sådan hemma. På avdelningen fanns sedan massor av godis, frukt, julmust m m så det var bara att fortsätta. Stämningen var trevlig, vi tittade på TV och några spelade Fia och allt var lugnt och fridfullt. Senare på kvällen fick jag veta att tjejen som jag jobbade med, en "ordinarie personal", som kände tjejerna och visste deras problem, hade upptäckt att en av patienterna hade blod på kläderna och det kom fram att hon skurit sig. Hon hade lyckats smuggla in en rakhyvel (?) som hon använt, trots att det var extra tillsagt just för henne om noggrann tillsyn. Det hade inte skett på julafton utan tidigare. Det ordnades, sjuksköterskan kom och tvättade hennes sår, jouren meddelades och tjejen verkade lättat över att det kom fram. Hon hade tyckt att det var jobbigt att alla de andra fått telefonsamtal från anhöriga men inte hon.

Idag, juldagen, har jag tagit det lugnt. Jag funderade lite på att gå till julottan men ställde inte klockan och vaknade precis kl 07.00, då började den. Jag kom ju hem strax före midnatt i går kväll och somnade vid kl ett så jag tyckte jag kunde sova ut idag. Hundarna var lugna så jag fick sova ostört. Vi har inte gjort något särskilt sedan. När jag var i lagården fick jag höra ett väldigt plaskande och brakande i isen, det är översvämning så det är en stor sjö i en hage. Mina valltackor är i en hage åt det hållet där allt oväsen hördes och de var så rädda att de vågade inte äta. Jag tog med hundarna och gick däråt, tänkte att ett rådjur kanske gått ner sig och fastnat eller något sådant. Vad det än var så såg vi inget djur (eller något annat). Om det var ett djur, som gått ner sig så hade det kommit upp innan vi kom i närheten. Fåren lugnade ner sig så småningom, åt lite hö och stack sedan iväg in i hagen och barkade lite träd (eller vad de hade för sig).

Det är ju skönt att slippa stressa men egentligen tycker jag att det är ganska trist sådana här helger. Det har jag alltid tyckt. Jag blir lite rastlös men kan just inte göra något åt det. Det passar sig inte att vara ute och jobba när det är helg och det är isigt och halt och dessutom ett tunt lager snö ovanpå så man inte ser isen. Det går varken att valla eller promenera. Det får bli inomhusaktiviteter. Jag hann inte till biblioteket förra veckan och i tisdags, när jag tänkte att jag kunde gå dit och byta böcker, var det stängt, så jag har inget att läsa tyvärr.


Da´n före doppareda´n

Nu är det nästan jul. Jag stressar inte nu längre inför julen men ändå blir det en massa handlande, städande, julhälsande. Hann aldrig köpa några julkort så jag har varit tvungen att ringa och önska God Jul istället. Egentligen mycket roligare än att skriva julkort men det tar längre tid. En gammal skolkamrat ringde i går kväll. Han brukar ringa ibland, kanske en gång i kvartalet. I går berättade han att han fått lungcancer och höll på och rensade bland sina tillhörigheter. Hans fru är dement och de har dålig kontakt med övriga släktingar. Det känns väldigt sorgligt, vi umgicks mycket när vi var unga och hade mycket roligt. På senare år har det mestadels varit telefonkontakt.

I morgon ska jag jobba, till klockan 22.00 på kvällen. På behandlingshem är det nervöst, mycket ångest, bråk och gråt och tjat före jul. Det börjar flera veckor före, vilket ju inte är så konstigt, mycket sorgsna tankar kommer då men på julafton brukar friden sänka sig över "hemmet". Jag har bara varit med om en julhelg när det varit riktigt stökigt. Vi hade sekuritasvakter satt på avdelningen och jag tror att det gjorde mycket till att stämningen blev riktigt dålig. Den var rent fientlig. Av naturliga orsaker är det alltid många som suttit långa tider i fängelse, som kommer till behandlingshem. När de då är tvångsintagna blir situationen likartad och de får svårt att vara motiverade och vänliga. Sitter det då också en uniformerad vakt där så blir det förstås ännu värre. Den julen hade det varit mycket bråk före jul och man kunde inte hitta något annat sätt att klara situationen men det blev inte så bra.

Det är ju inte alltid som julen är glad och trevlig. Jag läste idag om alla barn, vars föräldrar dricker och ofta bråkar på julen. De barnen ser inte precis fram emot den helgen. BRIS får många samtal från barn, både före och efter jul och nyår. De har stängt på julafton och nyårsafton. Det är bara ideella krafter som svarar i den telefonen och de har inte möjligheter att bemanna telefonen då.


Jag ser i alla fall fram emot att jobba. Det blir säkert bra stämning och mycket god mat. Jag har inte köpt någon julmat så det passar bra. Jag har bara köpt grötris men hinner knappast koka någon risgrynsgröt i morgon i varje fall. Det kanske kan bli på juldagen istället.

God Jul och Gott Nytt År

Idag har jag varit till Örebro och klarat de sista inköpen. Jag köpte nästan ingenting och det blev 1111:-. Jag måste ju köpa något gott att äta till mig själv och lite att ge bort. Men fy, vad jobbigt det är att komma till sta´n. Jag blir jättetrött, isynnerhet så här års när det är så mycket folk överallt. Nu tror jag att jag klarat det mesta. Det viktigaste idag var att besöka min förträffliga hundvakt, som just kommit hem från lasarettet där hon blivit opererad. Som tur var så var hon vid gott mod men det var en stor operation så det tar nog tid att komma igen även om hon är både envis och positiv. Hon är en speciell person och eftersom mina hundar dessutom verkligen avgudar henne så är hon oerhört värdefull. Jag har verkligen tur som har henne. Dessutom har Britt lovat att ta hundarna både julafton och nyårsnatten när jag jobbar. Hon är också en pärla.

Det är inte bara jag som blir trött när vi är till sta´n, hundarna är också helt slut. De har sovit sedan vi kom hem men nu känner de att det är dags för kvällspromenad så nu börjar de röra på sig. De har inbyggd klocka, det är ingen idé att försöka lura dem, de VET när det är dags. Moses måste passas noga när vi är ute på promenad. Jag insåg att han ätit något vid ett speciellt hus, som vi går förbi, han måste ut flera gånger under natten. Jag funderade vad det kunde vara, huset ligger mitt i byn, nära vägen och jag är helt säker på att de inte kastar mat hur som helst. Jag kom plötsligt på att han brukar äta fett, som är uthängt till fåglarna. Det är inte länge sedan han åt en massa sådant hos Britt, som hon hade stod i en hink och hade glömt ställa undan. Efter ett sådant skrovmål var han sjuk över en vecka. Nu blev det bara en natt, han fick väl inte fatt på så mycket. Jag antar att han äter talgbollar o d också, det är väl inte nyttigt. När jag tänker på hur Moses är när det gäller hans ätande så förvånar det mig att han blivit nio år.....

Nu måste jag göra något åt julkorten. Förr beställde jag alltid i god tid vi-skogens julkort och skickade massor. Med åren har jag blivit mer och mer lat (eller vad det är) och köpt julkort allt senare. Jag har fortfarande inte köpt några julkort men jag har fått flera stycken. Tänk om man kunde prenumerera. Man betalar in en summa och någon skickar julkort från mig varje jul i 30 år eller något. Då måste den, som skickar också hålla reda på alla adresser också förstås och även om avsändaren lever. Men det skulle nog bli för dyrt. Men för detta år: GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Tre dagar tills det vänder

Idag har jag hämtat mitt rökta fårkött. Jag lämnade inte en fårfiol utan en stek. Jag tror att det är bogen, som kallas fårfiol. I alla fall var det jättegott. Det var ju ganska mycket så det kommer att räcka länge. Jag ska ge bort en del, lite går väl åt i jul och resten hamnar i frysen. Jag förstår inte att någon inte äter lamm- och fårkött, det finns ju så mycket gott man kan göra av det. Jag vet att mina djur levt ett bra liv och sluppit dö en kvalfylld död och det känns bra. Det var ju p g a djurhållningen, transporterna och slakten som jag, för över 30 år sedan slutade äta kött. Det var äldste sonen som fick mig att inse hur det stod till. Jag hade nog aldrig börjat äta kött igen om det inte varit för att jag kom hit och upptäckte att fåren (i a f de flesta) har ett bättre liv. Nu tål jag inte kött så bra så det händer inte så ofta att jag äter det ändå.

Dock får mina får ibland stanna inne när det är för blött ute. I går var de bara ute några timmar, idag lite längre. De har en ligghall, som de kommer till först. Där har de hö och vatten och halm att ligga på. Idag såg jag att de inte varit ute alls utan stannat i ligghallen. Det rasade snö från taket så jag är ju lite nervös om de skulle gå ut. Valltackorna är i en annan hage där de har en del träd men ingen ligghall. De kommer alltid fram och vill gå in i lagården när de ser mig. De har ju egen box i lagården. Några dagar har jag känt en syrlig, äcklig lukt där. Nu har jag upptäckt att det är ganska blött i bädden. Ja de har ju torr halm ovanpå men under den är det blött.Jag har varit rädd att den skulle vara för torr eftersom jag får så mycket ratat hö, så jag har skvättat ut lite vatten där, men det blev tydligen för mycket. De fåren är ju så små och lätta att de trampar inte ner halmen ordentligt. Nu får jag hålla noggrann koll så inte bädden ruttnar utan verkligen brinner.

Jag tycker nog att jag känt mig lite piggare idag. Inte så pigg att jag har kommit igång med städningen. Det får bli i morgon, vare sig jag är pigg eller ej.
Istället har jag börjat så smått och göra om min hemsida. Tänkte jag skulle göra den lite mer "försäljningsinriktad", skriva och tala om vad jag har att sälja. T ex när jag får mina skinn från Donnja kan jag visa lite bilder på dem. Jag vill ju lära mig att sy i skinn också, då kan jag ha bilder på det. När jag vill sälja lamm så fotar jag dem på hemsidan o s v. Jag har ju också min uttersbergssida som jag fått mycket material till från olika håll. Det måste jag lägga in på sidan. Den sidan måste jag också göra om. Det börjar bli så mycket så jag måste redigera om den helt för att det ska bli möjligt att orka läsa på den. Jag har dessutom en annan blogg, som jag sällan skriver på men som har många besökare. Den måste jag skriva lite på ibland. Det värsta är att, som jag känner mig nu, så är även allt sådant jobbigt, jag blir jättetrött av att sitta och skriva.

Nu är det bara tre dagar kvar tills det vänder och börjar bli ljusare igen. Det dröjer ju länge innan det märks men det är ändå skönt att veta att det är så.

Kul med jul

Jag förstår inte vad det är, jag känner mig lite deppig. Ingenting är roligt just nu. Jag är säker på att det inte beror på julen, numera tycker jag att det är roligt med jul. Snarare beror det på förkylningen. Jag är i stort sett frisk, det är bara lite kvar i luftrören, jag andas tungt men är inte sjuk. Förkylningar är också något som alltid gått förbi mig helt obemärkt tidigare men på senare tid har jag påverkats en hel del av dem. Jag vill fortfarande inte stanna inne eller i säng men jag blir så orkeslös. Det är det jag är nu, jag orkar ingenting. Blir helt slut av att ta ner lite hö från skullen och lägga in till fåren. Jättekonstigt. Bära vatten är om möjligt ännu värre och sedan blir jag ännu tröttare av att gå på promenad med hundarna.

Jag känner ett behov av att gnälla, nu har jag gjort det. Nu har jag också en förklaring till att jag inte har lust att städa. Eller baka. Eller laga mat. Det har jag sällan lust med om jag ska vara ärlig. Det är sådant som jag gör ändå, det får väl bli likadant nu också. Jag måste åka en tur till sta´n också. Det får väl bli Örebro även om det är längre men jag hittar bättre där. Det bär mig emot eftersom det är så mycket folk överallt nu, långa köer. Tur att jag inte behöver handla en massa julklappar. Jag blev bl a beordrad att köpa en plåthink med lock för aska vid brandskyddskontrollen. Jag försökte säga att jag aldrig tar ut aska med glöd i, stänger alltid av pannan i god tid när sotar´n ska komma. Han svarade bara: "Man kan glömma". Och det är ju helt riktigt, det gör jag ju ofta så det är säkrast att göra som man blir tillsagd. Jag måste göra det nu annars glömmer jag nog.....

Ja, min deppighet, jag har ju inte beklagat mig över vädret. Undrar om detta är framtidens vintrar, lite snö, mest regn, några grader varmt och dis och dimma hela dagarna. Jag släpper ut fåren medan jag fixar i lagården men sedan stänger jag in dem igen. Det rasade från taket idag så jag var lite rädd att de skulle få snön över sig, Ingen större fara egentligen, det är ju inte isigt nu, bara snö men fåren kan nog bli chockade. När de är ute får de gå i blötan hela tiden, det är inget för får. Jag är lite osäker på om fåren är färdigbetäckta ännu. Jag har tyckt att de båda pälstackorna verkat lite skumma några dagar. De verkade brunstiga när de kom till baggen men de kanske inte var redo då, det är ju ungtackor så de har inte varit med om detta förut. I så fall kanske även de båda blandrastackorna (som är sålda) också kommer igen. De vuxna åsentackorna verkar dock lugna, de visste vad som väntade och har säkert gjort vad de ska.

I kväll har jag varit till Granhults Behandlingshem. Det är för unga missbrukande pojkar. Det har funnits i 25 år som det enda helt öppna behandlingshemmet för tvångsomhändertagna pojkar. Nu frågar socialtjänsten bara efter låsta platser så man har varit tvungen att bygga ut på Granhult, nu har man 6 låsta platser och 4 öppna. Idag bjöd man in lokalbefolkningen för att visa hur det blev. Jag tycker ju det är intressant att se och få veta hur de planerar. Granhult har alltid haft mycket hög standard och jag tror att de kommer att ha det även med låsta platser. De verkar ha engagerad och kunnig personal och det är ju viktigt. De har också en bra behandling, inte bara inlåsning och förvaring så det lovar gott. Det kommer att kosta 4600:- per dygn för var och en så det behövs nog att det är bra. Ändå tjänar man på att de bara är omhändertagna eftersom man räknar med att en missbrukare ute kostar samhället ca 19000:-/dygn.

En resa utmed Hedströmsdalen

Här sitter jag nu och väntar på att de ska komma och göra brandskyddskontroll. Det var jättedyrt och krångligt om man skulle försöka ändra dag. Skulle man råka glömma att de skulle komma och t ex inte vara hemma då vet jag inte vad som skulle hända. Så det är säkrast att vänta tills de kommer. Sotarn var här för tre veckor sedan, det kostade 450:-, vad den här kontrollen kostar vågar jag inte tänka på när det skulle kosta 480:- att ändra dag. Det är ju skönt att det inte är så kallt, jag steg upp tidigt och stängde av pannan, så den skulle hinna kallna till kontrollen.

Mina får väntar förstås på att jag ska komma men de har både hö och vatten, så de lider ingen nöd. De har bara tuggat i sig det granna, fina höet och allt det grova ligger kvar. Jag måste beundra dem för att de är så skickliga att leta på de granna stråna. De har nog egentligen gott hö i år, det är grönt och fint och luktar gott. Tyvärr är det taget sent så mycket av det hann bli väldigt grovt och det äter inte fåren. Jag har läst att de inte kan tillgodogöra sig näringen ur sådant hö därför att de inte klarar att tugga det. Annars skulle de helt enkelt få äta det fast de inte tycker om det men nu är det ju inte fråga om det. Därför får de fri tillgång till hö och det betyder att de ratar ungefär 50%. Det betyder att det går åt dubbelt så mycket hö som det skulle behöva. Dessutom blir ströbädden dubbelt så tjock och tung som den annars skulle bli och kostar mycket mera att få ut. Det är alltså dyrt hö jag ger mina får. Jag skulle ledigt föda en häst också på det hö jag köper åt fåren.

I går var jag till Anita och köpte en present till barnbarnet. Det var roligt att se hur hon bodde. De hade ett jättehärligt hus på slätten. Det hade ju varit fint om vi kunnat valla lite också men det känns inte lockande med all snö och all blöta. Det var också roligt att se alla fina saker hon hade till försäljning. Det är trevligt att göra en sådan liten utflykt ibland. Innan jag åkte tänkte jag att det kunde vara roligt att komma dit, min mamma bodde i det samhället några år sedan jag flyttat hemifrån. Det visade sig att jag inte kände igen någonting. När jag tänkte efter så insåg jag att det var 40 år sedan hon bodde där och det var helt förändrat. Jag kände inte igen någonting.

Jag passade på att göra ett besök i Uttersberg också när jag ändå åkte igenom. Det var också roligt. Vi hade så mycket att prata om så vi konstaterade att vi behövt hela dagen på oss. Tyvärr fick jag också höra om ett par "gamla" uttersbergares bortgång. Det känns alltid tråkigt. Den ena hade jag inte träffat på säkert 50 år men det var en sådan person, som var väldigt speciell och kunnig. Den andra var en kvinna, som också var speciell och som jag träffat senare. Mycket sorgligt med båda två.

Idag behöver jag i a f inte åka någonstans, det är ganska skönt att vara hemma lite också. Enda nackdelen är väl att jag behöver städa. Det är jag inte så förtjust i.

Julmarknad och annat......

Jag börjar bli bättre från förkylningen. Är fortfarande matt men har nästan slutat nysa, hosta och snora. Jag har knappt orkat promenera med hundarna och att ge fåren hö har varit nästan oöverkomligt. Städa har jag bara inte orkat. Jag var hos doktorn igår, inte för förkylningen utan för att jag har så ont i ben och fötter. Han trodde att det var att fotvalvet sjunkit på gamla da´r och skrev remiss till ortoped för hålfotsinlägg. Han tyckte det var lämpligt att ta lite andra prover när jag ändå var där. Det visade sig att jag var väldigt frisk. Alla värden var perfekta. Skönt att få veta att man är frisk när man är så här sjuk!!?!?

Igår var jag på julmarknad och sålde lite grejer. Fantastiskt - jag fick sälja så gott som all korv. Jag som var så rädd att jag skulle bli tvungen att bära hem den igen. Dessutom sålde jag ett skinn och t o m en tomte, som jag tovat. Jag hade också tovat en tavla, som jag var ganska nöjd med. Den skänkte jag till lotterivinst. Bara att hoppas på att någon vann den, som gillade den och kanske t o m hängde den på väggen. Det var ju ganska roligt på marknaden. Jag hade en trevlig dam bredvid mig och vi pratade och hade roligt. Och många kom och pratade med oss även om inte alla handlade. Ramsbergarna är alltid glada och trevliga.

Idag åker jag till Kumla till barnbarnet. Hennes mamma påstod att barnbarnet blev så glad att hon grät för att jag ringt och skulle komma. Jag tror att hennes mamma nog överdrev en aning men det är ju roligt att de är glada för att man kommer. Jag ska hämta upp äldste sonen i Örebro. Jag vet att de tycker mycket om honom också och blir glada när han kommer. Det är ju extra roligt för mig, att han kommer med, då får jag prata lite med honom också. Jag har ju alltid så bråttom när jag är i Örebro så jag hinner inte hälsa på mina barn så ofta. Det är mycket åkande nu, tisd. onsd. till Örebro, torsd Lindesberg, fred. Storå, Igår var jag faktiskt hemma i Ramsberg, sönd Kumla och måndag Munktorp. Bara att hoppas att jag slipper snöstorm. Regeringen kan ju också tycka att man åker för mycket bil men hur skulle jag annars kunna komma till tandläkare, läkare, hälsa på barn och barnbarn o s v när det inte finns några förbindelser. Man kan ju bara komma med bil. Jag har haft funderingar att åka och besöka den andra sonen också, (det är han som är far till ovan nämnda barnbarn) men det är inte säkert jag hinner. Han fyller år den 19:e.

Eftersom jag haft mycket nu ett tag som inte hundarna kunnat vara med på har de fått stanna hemma ensamma rätt ofta. Det har lett till att de inte längre kommer springande när jag börjar ta på mig ytterkläderna. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra förstås att de verkar väluppfostrade och inte kommer förrän jag kallar, dåligt att de inte blir glada och ser fram emot en promenad eller åktur. Egentligen är det ju glada hundar jag vill ha, men kanske de bara blir uppspelta, det är kanske inte bra? Usch, börjar man fundera så här så blir man helt förvirrad. De är i a f inte deprimerade utan glada och pigga. I morse rusade de in ibland träden i slutet på gatan. Jag brukar släppa dem där. Jag fick höra en del skrik och skällande och visslade på dem. Det skällde där inne en lång stund efter, jag måste nog ringa familjen som bor där och prata med dem. Och sluta släppa lös mina hundar. De har nyligen skaffat en dansk-svensk gårdshund, jag antar att det var han som hördes. Det var ju mörkt så jag såg ingen.

Förkylning på gång

Idag känner jag mig inget vidare. Jag har haft rethosta en vecka och varit "tjock" i halsen och i luftrören. Jag har förstås varit övertygad om att det inte skulle bli mer än så men idag har jag börjat nysa också och känna mig febrig. Som vanligt har jag inte möjlighet att lägga mig sjuk. Jag ska till att börja med jobba i natt på Runnagården i Örebro. Kanske kan det ge kroppen en chock så förkylningen ger sig iväg. Men troligtvis blir det tvärt om. Motståndskraften sjunker när jag blir så trött. På lördag ska jag vara med på en julmarknad och sälja lite grejer. Och på söndag ska jag åka till Kumla och uppvakta ett barnbarn.

Jag har för det mesta viktiga saker inplanerade, som gör att jag aldrig kan lägga mig sjuk. Så har det alltid varit. Jag trodde länge att det skulle bli annorlunda när jag blev pensionär men inte........
Idag (när jag egentligen skulle behöva sova) har jag en hantverkare här, som sätter in min tvättho i källaren så jag kan handtvätta, fylla skurvatten i en hink och  - inte minst - hålla till i källaren och tova. Till en hantverkare kan man inte säga att "det passar inte att du kommer den dagen", då får man vänta tre månader till nästa gång de har tid att komma.

Jag har varit till Storå idag och lämnat en fårfiol för rökning. Intressant att se hur det blir. Inte frågade jag vad det kostade heller. Det blir säkert också intressant.

Nu ska jag strax åka och släppa in fåren. De är inte så glada för att vara ute just nu. De bara står där och har ingenting att göra när de ätit upp höet. Jag ska prata med bonden om han kan ta med några stora tallgrenar från skogen, det gillar fåren. Han tog med ett par lass åt dem förra året, då var de sysselsatta flera dagar och sedan var grenarna barkade så fint. Det är nyttigt för fåren också, de får mineraler och många säger att det även är till nytta för avmaskning.

Ikväll, när jag åker och jobbar, lämnar jag hundarna ensamma. De kommer då att vara ensamma ca 12 timmar. Jag räknar med att det är natt och de ska sova men jag vet ju inte om de gör det. De brukar dock vara som vanligt när jag kommer på morgonen. De får komma ut lite senare än vanligt, jag är inte hemma förrän kl 8.00, men det klarar de.

Utmaning

Jag antar att det är någon annan Mona, som Ewa har utmanat. Jag gillar ju inte utmaningar men nu vill jag så gärna berätta om Mig Själv och mitt händelserika liv, så jag sätter igång.

Åtta program kan jag inte få ihop. Jag tittar bara på Mannen som talar med hundar, Beck-filmer och vissa program på Animal Planet och Bonde söker fru när jag kommer ihåg det. Det är inte så ofta.

Vad jag gjorde igår kommer jag knappast ihåg. Steg upp, rastade hundarna, skötte fåren, promenad med hundarna, åt lunch, skötte fåren, promenerade med hundarna, bloggade, promenerade med hundarna, gick och lade mig.

Åtta (eller 16) saker jag ser fram emot:. Våren, ljuset, värmen x 8 (eller 16).

På min önskelista: PENGAR x hur mycket som helst.

Det var ju inte så svårt. Jag utmanar ingen särskild så slipper jag nog bli utmanad. Men den som vill får gärna skriva om Sig Själv x 8. Märkligt - jag tycker att jag lever ett så bra liv, det ser ju inte så märkvärdigt ut när jag skriver ner det.......

Snart blir dagarna längre

I förrgår kväll var jag till Kloten på ett möte som Länsstyrelsen bjudit in till. Det handlade om hur man förebygger ev vargatacker. De oändliga hatdiskussionerna om varg är jag inte intresserad av, ett sådant möte kommer också i februari. Det är till för jägarna. Det var egentligen inget nytt som framkom men intressant ändå. Jag ville veta mera om  Klotenvargarna, som fått valpar i år. Kloten ligger bara 15 km härifrånn och jag antar att reviret sträcker sig ända hit. Jag har funderat lite varför alla vargar slagit sig ner här i trakterna, ja i hela mellansverige. Det beror på att det första vargparet hamnade här i trakterna och sedan har de etablerat revir runt omkring. Tikarna "kommer först" och de är inte intresserade av att gå så långt bort, så nu finns de häromkring allesammans. De kommer säkert att uppfylla även södra Sverige så småningom. I norr däremot, i renbetesområdet, har man beslutat att man inte vill ha varg så där kanske det kommer att ta längre tid.

Nu är det bara 16 dagar kvar till vintersolståndet, sedan vänder det och blir ljusare igen. Det dröjer förstås ett tag innan det märks men jag tycker ju att tiden går fort så det är snart lamningsdags. Jag vet inte hur det blir med lamningen denna gång. Min bagge har fått flera damer, han hade tre från början, sedan fick han två till (som inte är mina tackor men de blir nog kvar över lamningen också). Efter ytterligare någon vecka tyckte jag att de två gorlandstackorna, som gick med åsenfåren i vallgruppen var så företagsamma, de tog alltid för sig och knuffade undan de mindre åsentackorna, då fick även de gå över till betäckningsgruppen. Nu blev det ju ingen brunstsynkronisering alls så nu kommer lamningen säkert att bli utspridd över lång tid. Baggen verkar nöjd. Han har borstat upp sig och ser riktigt mallig ut numera. Från början var han så ödmjuk och tillbakadragen men nu kommer han alltid springande först av alla, när jag kommer in till fåren. Och han bär huvudet högt och ser så stolt ut.

Nu har vi inte vallat på några dagar igen. Tassa har bara vallat ut ungtackorna och hämtat in dem på kvällen men vi har inte varit ute och vallat ordentligt. Dels har jag inte haft tid och dels har det varit omväxlande blött. lerigt och blötsnö. Det är så blött i hagen så det är inget bra för fåren att gå där. Hemma har jag satt upp adventsstakar och stjärnor och t o m bytt gardiner i köket. Något mera tänker jag inte göra när det gäller julstök. Får väl kanske städa lite mer ordentligt än vanligt förstås. Jag ska jobba både en del före jul och julafton och nyårsnatten på Runnagården. Det kan säkert bli en del även på Rällsögården så jag blir inte hemma så mycket. Jag gillar i alla fall julen, det är vackert ute med alla ljus och när julen väl infaller blir det fridfullt och man äter lite gott och det är bra på TV. Numera är jag fullt nöjd med det. Barn och barnbarn är spridda så det är omöjligt att samla dem som man gjorde förr och det blir ju onekligen mycket lugnare.


Ullkurs och fårkorv.

Jag var på en jättetrevlig kurs om ull i Örebro i tisdags. Den var upplagd lite annorlunda än kurser brukar vara. Det var två föreläsare, en man, Allan Waller, som varit innehavare av ett spinneri i många år och dessutom varit intresserad av ull, vilket gjort att han hade enorma kunskaper och var en duktig föreläsare dessutom. Den andra föreläsaren var en kvinna, också mycket kunnig i ämnet. Hon hade arbetat med ull  på många olika sätt, bl a tovning och tillverkat många vackra saker, som hon hade med sig och visade. Hennes namn har jag glömt. Jag tycker att jag lärde mig mycket om ull, det är verkligen, som det mesta, mycket mer omfattande än jag någonsin insett. Jag skulle vilja lära mig mycket mera när det gäller hantverk i ull och skinn t ex. Det blir svårt att hinna med förstås, jag borde ha börjat tidigare.

Det senaste jag kommit på är att jag skulle vilja ha en vit Åsentacka för att även få vit ull. Är det någon, som har en till salu så hör gärna av er. Jag har ju två vita tackor men det är Gotlandsfår (med inslag av finull sedan långt tillbaka, därifrån kommer den vita färgen) och deras ull är inte lika bra till tovning. Finullens egenskaper är borta hos dem, bara färgen är kvar.

Nu har jag fått en del jobb i julhelgen men det är svårt när man är ensam och har djur. Det känns lite fånigt, jag har ju inte skaffat hundar, får och katter för att de ska vara ensamma och klara sig själva eller vara hos någon annan men det är ekonomiskt nödvändigt. Jag har en väninna i Örebro, som brukar ha hundarna. Hon ska läggas in för operation nu och kommer att vara konvalescent i tre månader. Hon har samma problem som jag med hundvakt och ekonomi. Är man ensamstående pensionär så behöver man ha lite extrainkomster. Har man får också så behöver man mycket extra.

Vi har vallat rätt mycket nu och Tassa sköter sig bra (och jag också för det mesta). Det är bara när jag tappar fokus som Tassa gör någon liten rusning. Märkligt så koncentrerad man måste vara hela tiden. Det är skönt att hon är taggad hela tiden. Hon höll på att tappa sugen ett tag när fåren var jobbiga. Även då var det jag som egentligen var skuld till hennes tappade sug. Jag blev ofta irriterad på henne och då vimsade hon bara.

Förra veckan hämtade jag fårkorv som Åkes slakteri har tillverkat åt mig. Den är jättegod. Jag har delat ut småbitar till mina grannar och alla har berömt den och sagt: "Jättegod, jag vill köpa men har inte pengar med mig nu". "Titta in eller ring så kommer jag" säger jag och de flesta har inte hört av sig. Där sitter jag nu med en massa korv. Man ska nog inte försöka sälja till grannar har jag förstått. Jag har ju inte jobbat så mycket, annars tror jag det hade gått bättre att bli av med den där. Nu ligger den i frysen. Jag kommer väl att ha fårkorv resten av livet.

Jag skulle ha gnällt lite över vädret också men jag orkar inte nu. I dag har jag varit i kyrkan, det är alltid så fint Första Advent och alla fina psalmer, som sjungs då. Jag var t o m med och drack kyrkkaffe. Det är också gemytligt och trevligt. Ramsberg har en mycket vacker och pampig kyrka, som minner om ortens storhetstid en gång.


En bra dag

Klockan är 17.30 fredag kväll och jag ska snart åka till Runnagården och jobba. Jag avskyr när de ringer på eftermiddagen om nattjobb men någon hade ringt sig sjuk strax innan så det var inte mycket att göra åt. Jag kan ju inte sova dagen innan men jag kan åtminstone vila, det hann jag ju inte nu. Jag ska duscha, rasta hundarna och ge fåren mat och sedan är det bara att åka. Hela oktober gick jag och väntade på att de skulle ringa men inte, jag jobbade två dagar den månaden. Då var det inte halt och inte lika mörkt, då hade det varit lättare. Nu har de börjat ringa, både från Runnagården och Rällsögården, nu när halkan kommit.

Jag har varit till Söderbärke och hämtat fårkorv, som de gjort på kött från en av mina tackor, som slaktades sist. Korven är jättegod, kryddad med timjan och vitlök. Tyvärr är jag inte så förtjust i korv, mår inte så bra av den. Jag hade tänkt sälja den men jag är dålig på sådant. Måste fråga andra som har sådan korv, vad de tar betalt för den, så jag inte konkurrerar ojuste. Jag har ju svårt att ta betalt också. Jag vill inte dumpa priset.

Tassa och jag var ute och vallade en stund idag.Jag funderade på om inte jag varit lite nervig de senaste gångerna vi vallat och bestämde mig för att verkligen ta det lugnt idag och försöka vara fokuserad. Precis, det gjorde susen. Vallningen gick jättebra. Vi fick t o m igenom fåren i "rännan", som jag gjorde för att träna till malteserkors. De har vägrat tidigare men nu gick de igenom fram och tillbaka flera gånger. Även de påverkas när jag är så där hetsig och nervös.Jag tror (hoppas) att jag börjar märka när jag blir sådan och kan lugna ner mig. Det märks på alla sätt på Tassa när jag är lugn, dels klarar hon av det hon ska dels blir hon så "taggad", hela hunden lyser av självförtroende och tillförsikt. Det är verkligen roligt. Vi skulle ha varit till Gail och tränat denna vecka men vädret har ju inte varit bra. Idag regnade det visserligen inte men det var ganska kallt och isigt.

Även om jag blir glad när jag får jobba så tar det bort mycket tid. Jag har mycket att göra nu, tråkiga saker som att städa och kasta skräp och plocka men även roliga projekt, som jag knappt kommit igång med. Men det kommer väl, då får jag förhoppningsvis något roligare att skriva om.

Första julmarknaden för året

Tiden går alltid fort för mig. Denna vecka har den gått fortare än vanligt. Jag har haft mycket att göra och varit ute en del och rört på mig. Jag har varit på ett antal möten av olika slag och tovningskursen så klart. Varit och fått en vaccinationsspruta mot influensa, som ska vara så ovanligt besvärlig i år. Det var första gången i livet. I tisdags var Britt och jag till Tranås med skinn, Britts mamma var också med. Det är jätteroligt att titta på skinnberedningen och se hur det går till där. Jag har varit där en gång tidigare men nu hade jag ett antal egna skinn med, som jag fick hjälp att bedöma. Det var flera som jag tyckte nog skulle bli bra mattskinn men det var bara två, som de såg direkt att de skulle bli fina mattskinn. Jag hade flera skinn från korsningar Åsen/Gotland och dessa trodde de att de skulle bli fina plädskinn och se ut precis som guteskinn. Det ska bli spännande att se hur de blir, synd att det dröjer så länge.

Tranåsresan tog en hel dag. Vi köpte ost i Boxholm och potatis hos en bonde i Motalatrakten. Vi hämtade också råskinn hos en bonde, som Britt köpte av. De hade en fin gård och var så trevliga. Det är alltid roligt att komma ut och träffa nya människor och se lite annat än Ramsberg. Vi åt lunch på ett jättemysigt värdshus. Tyvärr spöregnade det hela dagen. När vi kom hem fick vi veta att det varit bra väder där.

En dag var jag till Borlänge och träffade en kvinna, som jag hade med mig ull till. Hon har Åsenfår och tovar men har inte tillräckligt med ull utan undrade om jag hade ull över. Jag blir så glad när någon frågar efter åsenfårens ull. Hittills har jag inte kastat bort någon ull utan det har varit folk, som velat ha den. Hon, som jag hade med ull till, satt i Tunabygdens slöjdares butik. Där fanns hantverk av flera personer, mycket vackra saker. Jag önskar verkligen att jag hade sådana talanger att jag kunde göra så fina saker. Hon hade också en del grejer där, som hon gjort, mest tovade saker, som också var jättefina. Från Borlänge fortsatte jag till Falun och hälsade på min moster. Hon är snart den enda som finns kvar i släkten så jag vill gärna hålla kontakten med henne.

Idag har jag varit i Färna på julmarknad. Där fanns också mycket vackra saker. Tyvärr var det så mycket folk och så trångt så jag kunde inte handla. Jag får så ont, och blir så trött, i ryggen när jag måste trängas så där. Jag tror inte att jag någonsin har sett så mycket folk på en julmarknad. På Färna Herrgård serverades julbord och julgröt men eftersom jag hade Britts mamma och moster med mig och först blivit bjuden på lunch av dem, så blev det ingen julgröt i Färna för vår del.

Det är också märkligt, jag har inte jobbat på några veckor, de har ringt från Runnagården ett par gånger och jag har varit upptagen. Jag har beklagat mig för att jag inte fått jobba, det blir dåligt med pengar, men när jag var på väg till Falun så ringde först Runnagården och sedan Rällsögården och erbjöd jobb den dagen. Jag kunde ju inte vända då så det missade jag men onsdag ska jag jobba hela dagen. De ringde först och frågade om jag kunde jobba 8 timmar. Sedan ringde de igen och undrade om jag kunde jobba fyra timmar till. Det är ju bra att få jobba länge när jag ändå är där. På Runnagården är många skift 11 timmar, det tycker jag är bra.

Nu är det länge sedan jag vallade något. Nu till veckan ska jag få komma till Gail och träna, det blir bra. Vad jag vet är det ingen snö på väg, däremot ska det bli kallt. Frågan är väl om allt vatten hinner rinna undan innan kylan kommer annars blir det för halt att valla. Det är ju vanskligt på vintern med vallträning, man vet aldrig hur vädret är.

Jag undrar om Tassa försöker att på allvar ta över makten. Hon bråkar med Moses hela tiden, morrar, skäller och hoppar upp på honom, vilket jag lärt mig är en dominanshandling. Hon känner kanske att han börjar bli svagare, han har varit dålig i magen igen rätt mycket på sista tiden, det gör ju också att han blir svagare. Moses ger ju inte ifrån sig makten godvilligt, han har aldrig någonsin underkastat sig någon annan hund, det fina med honom är att han inte är aggressiv. Enda gången han blivit arg är när han uppfattat att han måste skydda Tassa. Han är ju lugn ändå och han har hela tiden haft en ängels tålamod med Tassa. Som hon har bråkat med honom, morrat åt honom, bitit honom men nu märks det att det har kommit in något nytt i hennes sätt, det syns och hörs att det är mer på allvar nu.

Jag måste göra något åt min brist på tålamod

Nu är jag så där trött på vädret igen. Jag gillar inte dimma fast jag tycker det är skönt att det är varmt. Något positivt ändå. Jag tror inte ens fåren är så förtjusta i det här vädret, de är inte så angelägna att gå ut. Och på kvällarna vet de inte hur fort de ska komma in. Just nu har de alltså ett lite trist liv. Inte ser jag några tecken på att mina tre "avelstackor" har något kul med baggen heller. Fast en av dem tog faktiskt några glädjeskutt igår, så där utan vidare. Jag tolkade förstås det till att hon är brunstig. I så fall så kommer väl de andra också. Vi får se.

Jag har oroat mig för en av mina katter som spydde på flera ställen här om dagen, bl a i min säng och på min vita matta i sovrummet. Det var bara att sätta igång och tvätta. Spyorna hade en ganska stark mörkröd färg. Jag började fundera om han ätit en råtta som haft råttgift i sig. Katten, Nemo, låg mycket efter det och åt inte så mycket. Han är väldigt glupsk så ibland vet jag inte om han bara ätit för mycket. Det händer nämligen ibland att han spyr. Kan det vara bulimi?  Han är ganska lat också, han ligger gärna i min säng eller i min TV-stol för det mesta. I går var han dock som vanligt, kom rusande när jag öppnade dörren på morgonen och sprang fram till matskålen precis som han brukar.

Tassa och jag måste komma igång och försöka valla in mina ungtackor, som ska utgöra vallgrupp. De har inte blivit bättre, snarare tvärt om. Tassa är lite för artig mot dem. När de vänder sig mot henne så stannar hon och vänder bort huvudet. Det är åtminstone skönt att hon inte vänder och springer undan, det gör hon aldrig. Hon står kvar tills tackan bestämmer sig för att, trots allt, gå iväg och sedan går det en bit igen. Jag försöker allt jag kan att uppmuntra och peppa Tassa, jag berömmer och försöker "hetsa" men inget verkar hjälpa. Ibland går det bättre, fåren går undan men periodvis blir det så där trist. Jag ska försöka köra lite i lagården, kanske hon kan sätta sig i respekt lättare där. Vi behöver ändå träna på att hon ska hålla fåren. Jag ska försöka komma ihåg att använda lina, Tassa blir lite tuffare när hon har den.

Nu har jag kommit igång lite med tovningen. Jag började med att karda lite av ullen sedan i våras och den blev jättefin när den blev kardad. Det är ganska mycket skräp i den, som det är i vårullen, men jag tar där det är minst. Tänkte jag skulle kunna göra lite tomtar och troll. Jag har ju bara grå och svart ull så det passar ju. Jag, som kan sitta hur länge som helst och mixtra när jag ska ha till något i datorn, jag har dåligt med tålamod när jag ska "skapa" något med händerna. Blir det inte direkt som jag har tänkt mig så tröttnar jag. Det är nog dags att jag försöker komma tillrätta med min brist på tålamod. Jag tycker jag har kommit en bit på väg i vissa avseenden men andra är fortfarande noll. Få se hur det går med tovningen. Jag har ju tovat lite och jag vet att jag tyckte det blev lite tjatigt att hålla på och knåda i all oändlighet.

Tidigare inlägg Nyare inlägg