monawesterlund

i går var vi äntligen hos Peter och tränade. Vi har ju inte tränat mycket i vinter och inte kommit igång något vidare nu i vår heller. De gånger Tassa har fått jobba med fåren har endast varit när det varit kris och kaos, när fåren smitit ut eller skall flyttas till en annan hage, och det är stökigt med alla lamm, och bråttom. Jag är ju också så sjåpig, har inte vågat låta henne komma i närheten av tackor med lamm förrän hon visade för en tid sedan att hon faktiskt klarar av det. Hur som helst, detta har gjort att Tassa har förlorat det lilla förtroende för mig, som hon faktiskt fått emellanåt. När det varit något, som skulle göras med fåren och jag har tagit in henne så har hon totalt ignorerat mig. Hon har gjort precis tvärt emot vad jag sagt och visat tydligt att "det här klarar jag bäst själv". Nu har jag bestämt mig för att jag måste ta tag i det här och det var en början igår.

Det känns väldigt bra att kunna styra upp det hela så. Det blir så annorlunda när vi vallar hos Peter. Det är inte bråttom, vi är där för att träna och inget annat. Vi startade lite på egen hand med uppvärmning och plötsligt så fungerade allt. Hon gick åt vänster när jag sa vänster och hon stannade (inte omedelbart, men ändå) när jag sade det. Sedan kom Peter och då blev det lite svårare men jag tyckte vi skötte oss bra. Tassa är ju inte bra på att fösa. Hon vill ha balans och hon vill ta fåren till mig. Det är ju något vi måste jobba med. För min del skulle jag kunna träna samma sak i timmar, tills det blir perfekt, men det är inget för Tassa. Men när vi tränar flankeringar och växlar med fösning så blir det annorlunda. Då kan hon tycka att det är lite intressant även om hon då försöker växla när HON tycker det.

Det kändes mycket bra. När vi kom hem fick Tassa hämta in fåren och gjorde det väldigt snyggt. Det ÄR ju bra med träning. Som vanligt har jag bestämt mig för att, nu ska det tränas. Jag får väl försöka sätta fart, nu måste jag börja jobba så det blir några pengar. Det är också mycket jobb med stängsling och annat just nu. Till råga på allt ska jag ha mina partikamrater i s-färeningen här den 9 juni. Jag har vetat om det länge och tyckt att jag hade lång tid på mig. Nu börjar det närma sig och jag får sätta igång och städa, det behöver städas överallt i huset. Jag förstår inte alls människor som har svårt att få tiden att gå, jag har alltid haft svårt att få den att räcka till. Inte har det blivit bättre för att jag är pensionär.

Läste på Ewas blogg att Zeke "plockade bort" lamm från fållan där mammorna stod. Jag har funderat på hur man skulle kunna plocka bort mammorna och insett att det är för svårt för oss men lammen är förstås något annat..... Nu är det svårt att få Tassa att valla lamm, det är väl därför jag inte tänkt på det. Hon måste förstås lära sig det men det har inte blivit av ännu. Hon ignorerar lammen, tycker väl inte det är något att bry sig om. Skulle gärna vilja ha lite tips om hur man jobbar med det.

Det är så kallt så jag vill helst inte gå ut. I morse snöade det när jag åkte till lagården. Även en stund sedan jag kommit hem såg jag att det snöade. Annars regnar det hela tiden och är kallt och ruggigt. Jag har funderat en del på att åka till Glanshammar och titta på valltävling men jag tror att det får vara i kylan. Vinterkläderna har åkt på igen, det ena plagget efter det andra. I morse tog jag t o m fram vantar, jag har gått och frusit om händerna. Jag såg att mitt minsta lamm, som bara är två veckor och inte börjat beta än, låg i hagen och frös. De andra lammen är större och gick med sina mammor och betade. När jag kom reste sig den lilla och gick bort till några kompisar och fick dem med sig på race, bra då blev hon väl varm.

Tänkte jag skulle åka till sta´n och köpa lite fler plaststolpar så jag kan göra lite fler provisoriska stängsel. Det finns små ytor som jag kan stänga in så fåren får mer bete och det blir lite snyggare när gräset blir kort, de har fått beta utmed en väg (som inte är trafikerad) och det har blivit snyggt och prydligt där. Sedan ska vi försöka träna lite lammvallning, få se hur det går.

Nu har jag sålt Elvis. Det kändes som ett förfärligt svek mot honom. Han borde fått vara ute i hagen tillsammans med sina damer och mått gott. Vi kom aldrig så långt eftersom jag hade beslutat att han inte skulle få vara med dem förrän alla hade lammat och lammen blivit ett par veckor så de kunde komma undan om han var dum. Den sista lammade 1 maj så det är bara två veckor sedan. Annars var han en bra bagge, det blev fina lamm efter honom och ingen tacka gick tom, alla lammade. Lammen är pigga, friska och livskraftiga, det har ju inte varit några problem alls.

Paret som köpte honom var och tittade på honom för en dryg vecka sedan. Sedan skulle de fundera och efter det hade de lite att göra några dagar så det gick en vecka till men då var det ju ingen idé att släppa ut honom. Då hade jag väl aldrig fått tag på honom. Hoppas han sköter sig nu så det inte blir reklamation. Jag talade om att de måste klappa och gulla med honom och de sade bara ja, ja och skrattade. Nu får han gå ut på bete och kommer att få gå med en hornlös bock. Bara att hoppas att det går bra. Elvis är ganska rädd av sig men han blir väl säkrare med åren.

Problemet nu är att det ska meddelas till Jordbruksverket. Det står överallt att det är så smidigt att man numera kan meddela på internet. Jag tycker ju också att det är bra när jag kan använda nätet. Nu är det tyvärr så att man måste ha e-legitimation för det och jag vet inte vad jag gör för fel, jag får inte det där med e-leg att fungera. Först kom jag inte ihåg koden. Jag skaffade den första 2005 men har aldrig använt den. Sedan kunde jag inte logga in för jag använde Firefox, det måste vara IE. Sedan kunde jag inte logga in av någon annan anledning. Jag har fått en upplåsningskod men det fungerade inte heller. Usch vad livet är svårt ibland. Ska jag vara tvungen att SKRIVA BREV till Jordbruksverket?

Jag kommer att få ett elände när det blir dags för försäljning och slakt, det är väl det negativa med en liten hobbybesättning, man fäster sig så vid djuren. Och de här små lammungarna, mina allra första lamm, som är så keliga och goa.Men jag kanske inte ska ta ut varken glädje eller sorg i förtid, jag vet att jag klarar det men jobbigt blir det ett tag.

Just nu känns vädret lite mera bekant, regnigt och kallt, nu är det precis som det varit hela vintern. Och jag har tagit fram vinterkläderna igen. Trodde ju att det skulle bli så jag kunde släppa ut fåren på sommarbete men jag vill inte släppa ut dem om det bara regnar. Att det är kallt gör inget för fåren men regn är inte så bra för dem. Det är dock ingen panik ännu, de går in självmant på kvällen så jag tror de tycker det är skönt att komma in. Det är bättre i lagården nu, det var ganska varmt ett tag. Nu är det istället kallt så jag fryser hemskt. Men det är ju viktigast att fåren tycker det är skönt, det är ju de som bor där.

Idag har vi varit på VP och IK-1 i Bråfors. Vilken fantastisk dag att vistas i fårhagen. Det var också roligt att titta på båda tävlingarna. De som gjorde VP fick beröm av domaren, samtliga hade en väldigt fin djurhantering. Det är väl ett gott betyg. Det var dock inte så många som blev godkända, kanske p g a värmen, fåren ville inte alls vara där, de längtade till fårhuset. Det var svårt även för deltagarna i IK-1 och de var också mycket duktiga. Marie, som jobbade med en omöjlig hund när jag började på vallkurs har en annan hund nu, som hon gjorde VP med, blev etta med höga poäng och fortsatte sedan direkt med IK-1. Det tycker jag var bra gjort. Imponerande.

Mina absoluta favoriter i vallvärlden just nu är Helen och Gail (ja, och Lennart är förstås duktig men han är ju man). Jag blir helt salig över deras förmåga att styra sina hundar. Helen har inte heller hållit på särskilt länge med vallning, hon är ett riktigt stjärnskott. Gail har jag alltid beundrat, hon är seriös och noggrann med träningen och eftersom alla hennes hundar blir så bra måste hon ha en medfödd förmåga att förstå, och lära ut till, hunden. Där var många duktiga vallare, några hade otur och fåren försvann (mot fårhuset).

Jag har börjat våga lämna mina småttingar lite längre stund nu. Det är fr a flasklammen, som jag inte velat lämna för länge. Den minsta har inte lärt sig äta ur automaten ännu. Hon har några gånger, när hon varit riktigt hungrig, sugit i sig lammnäringen från automaten, så jag vet att hon kan men hon vill hellre ha nappflaska. Den större är inte lika hungrig längre. Ibland bryr hon sig inte alls om mig fast hon ser att jag kommer. Några gånger idag och igår har allt varit kvar i automaten. Det måste betyda att den större äter gräs så hon blir mätt. Jag ser ju hur lammen går bredvid sina mammor och betar och hur de sedan ligger och idisslar. När de nu fick ett bättre bete blev gräset intressantare än tidigare.

Tyvärr tror jag inte jag orkar åka till Bråfors i morgon. Jag hoppas att de klarar serveringen ändå. Jag har ju fortfarande ont av ischias och ryggskott. Jag tar visserligen värktabletter men de kan inte hålla värken borta helt, de bara tar udden av den. Det är väl det och sömnbrist, som gör att jag är så trött och dålig. Jag var helt skakig när jag kom till lagården. Jag orkade inte göra klart där utan gav tackorna kraftfoder och flasklammen lammnäring och åkte sedan hem. Det betyder att jag måste åka dit igen, det gör jag när det blir svalare.

Jag sliter fortfarande med mina får. Jag ska försöka minska ner antalet gånger jag åker till lagården. Jag åker dit fyra ggr/dag men tänkte försöka få ner det till två. Det är ju flasklammen, den ena har lärt sig äta ur automaten men den minsta vill helst ha flaska fortfarande. Båda två går med sina mammor, vilket jag är glad och tacksam för. De lär sig hur man gör, det är svårare med flasklamm, som förlorat sin mamma, då blir de alltför präglade på människor.

Idag har jag stängt en bit av hagen där mina får gått i vinter. Jag var så kaxig och sade till bonden, som brukar ha kvigor där på sommaren, att nu kunde han släppa ut kvigorna och sedan var jag tvungen att komma krypande och be att få tillbaka en liten bit. Han är jättebra att ha att göra med, det var inga som helst problem. Han tyckte att hagen är ju så stor så betet räcker gott. Det är ju skönt när det är så. Jag blev klar i eftermiddag och öppnade för fåren. Det dröjde inte lång stund förrän de var där och betade. Det var ganska slut i den andra hagen. Jag har stängt den "nya" hagen med eltråd, vilket är nytt för lammen och de tyckte det var mycket obehagligt med elstötar.

Jag har besiktat min husvagn också idag. Jag hade den hos byns bilreparatör. Han fixade den, det var förstås alla lampor som krånglade. De lyste som de skulle när jag hämtade den igår. I morse när jag skulle iväg så lyste ingenting på vänster sida. Jag åkte till verkstaden och han ruskade ordentligt på alla kontakter och sladdar och plötsligt lyste allt. Husvagnen gick igenom utan anmärkning. Skönt. I morgon åker jag till Örebro och ställer upp husvagnen på sin plats, sedan har jag övernattning i Örebro ett tag igen. Det blir förstås inte förrän fåren är ute på sommarbete.

Några tackor smet ut igår. Det var jag, som glömt att stänga så det var mitt fel. Men det fick jag för. Usch vad jag sprang. Får är otroliga att "rinna" åt sidan. När man fått hela flocken så man tycker att nu är det klart, nu går de in, så rätt som det är så sticker någon ut åt en sida. Nu fick jag i alla fall se att Tassa faktiskt kan valla tackor med lamm. Jag har ju inte vågat släppa henne på tackor med lamm men hon hade inga svårigheter att klara sig. Hon blev riktigt förb-ad när de försökte anfalla. Det var en som attackerade flera gånger och hon fick igen av Tassa. Samtidigt lät Tassa så roligt hon "skällskrek", hon var nog lite rädd samtidigt som hon var arg, men hon gick aldrig undan. Det var roligt att se. Peter kanske har rätt när han säger att hon inte är så liten och hjälplös som jag tror.

Nu är allt i ordning igen. Det var bara att göra som Gail föreslog, sätta sig i soffan och vänta tills det gått över. Valborg har piggnat till. Jag vet fortfarande inte om hon äter som hon ska men eftersom hon är pigg och hoppar omkring i boxen så finns det hopp om att allt ska gå bra. Vi får se. Husvagnen står på verkstaden, sommardäcken är påsatta. I kväll ska jag till "min" massör och få hjälp mot ischias och rygg- och knäont. Det är bara pengarna som fattas fortfarande. Och tid. Jag hinner inte med allt jag skulle behöva göra. Men det är bara att ta det lugnt och försöka ta en dag i taget. Det är när jag försöker hinna med en hel vecka på en gång som det blir panik.

Ett par var och tittade på min bagge. Jag har skrutit om att han var så snygg och trevlig men jag tyckte inte de verkade så imponerade. De skulle fundera på saken. Det kanske bara är jag som tycker att Elvis är så tjusig. Det är klart, tittar man på pälsen så är den inte så vacker, han har ju "skogsfårspäls" men det kanske skiljer sig även på dem. Jag har för liten erfarenhet av Åsenpälsar. De ville ha en snäll bagge eftersom de haft en, som var väldigt elak tidigare. Jag vet ju inte hur Elvis är nu, han har inte varit elak mot folk någon gång, det var ju mot tackorna och det var säkert hormoner eller något sådant som spökade. Han var ju så rädd tidigare så han höll sig undan. Nu har jag hållit på och gullat med honom så nu kanske han är elak mot folk.

Jag måste nog börja med sommarhagen nu ifall det blir så varmt så det blir aktuellt med utsläpp snart. Jag har ju förstås mina flasklamm och fr a Valborg, som inte alls är klar med sitt ätande, så jag måste nog vänta med betessläpp ett tag till. Det är nog bra att ha hagen klar i alla fall så det bara är att köra iväg fåren när allt är klart med dem. Jag funderade på att ha Valborg och hennes mamma i trädgården (så slipper jag klippa gräset). Tänkte jag kunde lägga en presenning över hundgården så kan de bo där. Men de äter väl upp allt som finns där då, buskar och blommor som jag vill ha kvar, så det kanske inte är någon bra idé.

Jag tror att Valborg, mitt minsta lamm som föddes 1 maj, äter dåligt. Hon började med diarré. Hon hade en stor klump hängde i baken med intorkad avföring när jag kom från kursen 2:a maj. Jag stoppade ner baken i en pyts med ljummet vatten och fick henne ren. Efter det gav jag henne saltbalans ett par gånger och det verkar som om diarrén försvann. Nu ser hon fin ut i baken. Däremot tyckte jag igår att hon såg smal ut. Jag har tittat när hon diar och det är bara mycket korta stunder. Jag försökte mjölka ur och ge henne i flaska men det verkar som om tackan har dåligt med mjölk. Blir ungen svag och inte orkar suga så sinar ju mjölken. Jag har nu gett henne lite lammnäring i gårkväll och i morse (med risk för att hon får diarré igen). Till råga på allt har jag fått ishias och har mycket svårt att hålla på och mata och mjölka. Ett problem drar alltid med sig flera.

Jag ska också till bilverkstaden idag och få husvagnen fixad och sommardäcken påsatta. Jag funderade på igår om jag ändå skulle sätta på däcken själv eftersom jag inte har några pengar men det går faktiskt inte idag när jag har så ont i ryggen.

Räkna: halt hund, ischias och dessutom ont i magen, elen fungerar inte på husvagnen (den ska besiktas på torsdag), inga pengar, kör med olagliga däck och kan inte få på de rätta, inget gräs växer i hagen men i trädgården växer det så det hörs och jag kan inte klippa p g a ont i ryggen, lamm som inte äter och jag har svårt att mata. Det blir värre ju mer jag tänker på det. Jag tänker på något annat.

Nu har vi gjort andra dagen på vallkursen. Det gick väldigt bra. På förmiddagen var vi i Lerkulan eftersom flera behövde liten fålla. Vi, som inte var i fållan, tränade fösning och delning och det gick till sist riktigt bra. På eftermiddagen var vi i Bråfors och då fick vi i min grupp gå en "tävling" och blev bedömda av en "grinig domare", Peter. Jag tyckte det gick mycket bra och var så nöjd. Då fick jag veta av Peter att vi egentligen var diskade. En tacka hade gått utanför "rännan" (eller vad det kan heta) och jag tänkte att "ett poäng minus spelar ju ingen roll" men Peter talade om att vi blev av med alla poäng och skulle egentligen ha lämnat banan. Det kan ju vara bra att veta när/om det blir allvar. Delningen däremot gick superbra.

Det var gårdagen. Halva kursen klar. Idag åkte jag åter till Lerkulan. Ewa och Anna höll på och tränade fösning omväxlande med delning även idag. Jag hoppade in och gick en bana med fösning och gjorde därefter ett par delningar. Tassa börjar så smått förstå att det är tillåtet att gå in mellan fåren och att hon skall driva bort den ena gruppen.

Nu hör det till saken att jag tyckte mig se att Tassa var lite halt innan vi åkte. Jag undersökte tassarna och hon reagerade när jag kände på den vänstra framtassen. Det händer att hon gör sig illa ibland och haltar några steg men att det sedan försvinner. Jag tänkte att jag åker väl och prövar, få se om det blir värre.

Nu var det så lyckligt att det var en veterinär, som deltog i kursen. Egentligen skulle ju Gun ha varit med, hon ansvarar för kurserna i vanliga fall. Hon är ju veterinär men denna gång hade hon blivit sjuk och kunde inte vara med.

Veterinären, som var med på kursen undersökte Tassas fot och ben och konstaterade att det inte var lämpligt att låta henne anstränga benet utan avbryta kursen. Hon föreslog att jag skulle låta Tassa vila tre dagar. Om det inte blivit bra då så måste jag söka veterinär. Jag har just varit hos vet med Tassa och de har tagit prover för flera tusen kronor eftersom hon tappat päls och jag är rädd för att Demodexen skall komma tillbaka.

Så var det med den kursen. Det var extra tråkigt eftersom det hade börjat gå så bra för oss. Jag har ju inga möjligheter att träna hemma på ett bra tag. Det kostar för mycket om jag ska åka långt. Men vi fixar det nog på något sätt, huvudsaken Tassa blir bra i foten. Jag får försöka hålla henne lite stilla några dagar nu.

Vi har gjort första dagen på Working Kelpieklubbens fyradagarskurs i Bråfors. Jätteroligt!! Vi är två grupper, dels en nybörjargrupp dels vi, som kommit lite längre. Vår grupp består också av personer, som kommit olika långt, det är Ewa med Tassas kullbror Trix som är på ungefär samma nivå som Tassa och jag och så Anna Brate, som är något ljusår före oss. Jag tycker ju att det är bra när det är olika nivåer men det är problem för instruktören, Peter. Vi lär oss alla av att titta på andra och det är bra att friska upp minnet från den första tiden samtidigt som det är bra att titta på Anna och se hur hon jobbar. Det kändes riktigt konstigt att jag var med i den grupp som kunde mest. Länge trodde jag att jag aldrig skulle komma dit. I morgon ska vi vara i Lerkulan eftersom det behövdes en liten fålla och alla grindar gått åt till lamning i Bråfors. Det är viktigt för mig att få hjälp och instruktioner och även viktigt att få möjligheter att träna. Jag kan ju inte träna på mina får p g a alla lammen och är dessutom dålig på att träna. Jag behöver piskan på ryggen för att det ska bli något gjort.

Apropå lamning så hade min sista tacka lammat när jag kom hem ikväll. Jag trodde redan igår att hon skulle lamma då eller i natt. I morse stängde jag in henne i lagården. Jag delade av  ungefär en fjärdedel av fårboxen åt henne, så hon skulle få vara ifred och det var nog bra. Hon var nöjd med att vara där, bättre än en liten lamningsbox. När jag kom hem flyttade jag henne och lammet till en liten box och hon verkade nöjd med det också. Hon verkar inte ha något överdrivet starka moderskänslor, hon håller inte på och "småpratar" med lammet som en del tackor gör, men lammet hade i a f ätit när jag kom och helt torr var hon. Hon heter Valborg, förstås.

Nu är det 19 lamm allt som allt. Jag beställde öronmärken till 20 st för säkerhets skull men trodde nog inte det skulle bli så många. Jag kan ju inte vara borta hela dagen på vallkurs eftersom jag behöver ta hand om mina lamm. Jag har köpt en automat åt flasklammen så jag slipper mata dem så ofta men de har inte lärt sig äta ur den ännu så de får flaska också. Men det kommer nog.

Jag har suttit och läst i min dagbok (blogg) från förra året denna tid. Jag ville se när jag släppte ut fåren till sommarbete. Den 9 maj, det var nog ganska tidigt, det är ju snart. I hagen där de är nu finns inte mycket gräs kvar. Något hittar de för de går och betar hela dagarna och äter mycket mindre hö, men det ser inte ut att vara något grönt kvar. Men jag minns att jag mådde dåligt förra året för det blev ganska regnigt och kallt ett tag och eftersom inte löven spruckit ut helt så hade fåren inget skydd. Jag kanske får vänta lite längre i år. Men blir det varmt så mår fåren ännu sämre i lagården, det blir för varmt. Jag får väl tänka på betet i första hand och släppa dem när det är lagom. De går in i lagården och lägger sig när det blir kväll men blir dagarna längre och det blir mera gräs i hagen så kanske de stannar ute.

Jag läste också några andra inlägg från juni. Vi tränade ju för VP då och lyckades ju till sist under året så det var ju bra. Och det har ju faktiskt gått framåt en del sedan dess fast jag tycker att ingenting händer. Jag ska gå IK-1 i år någon gång. Jag tittade lite men hittade inget lämpligt. Hoppas det kommer något.

Just nu bävar jag för Valborgsmäss och allt smällande. Ja, här är ju ingenting jämfört med Örebro, där det smäller oupphörligt i flera dagar både före och efter sista april. Här är det mest grannen som smäller av några riktiga salvor på valborgsmässoafton så fr a katterna blir skräckslagna. Men även hundarna reagerade när huset började skaka. De tittade ängsligt på mig då. Jag oroar mig också för fåren nu. Förra året var de i Almhöjden, där smäller det inte. Jag vet inte hur det är i Resta, där de befinner sig nu. Jag har ju fortfarande en tacka som inte lammat, men hon bör vara i det närmaste klar nu, då kanske det inte är lika farligt.

Jag är så glad åt mina får. Jag har ju drömt i många år om att skaffa får. Det var ju min dumhet som gjorde att jag trodde jag måste bo i sta´n, nära jobbet, så jag kunde vara där nästan dygnet runt. Jag kunde ju gott ha skaffat får mycket tidigare, när jag orkade med dem. Nu är det som det är och nu är jag så glad över att jag vågade förverkliga min dröm när jag blev pensionär. Tänk om jag skulle ha blivit tvungen att spela Whist eller Boule (kan inte ens stava till det) hela dagarna, eller gå på pensionärsdans, jag tycker ungefär lika illa om att spela spel som att dansa.

Jag trodde ju att får var trevliga men ändå kunde jag inte tro att de var så charmiga. Det är bara baggen, som jag har lite relationsproblem med. Jag kommer nog inte riktigt överens med det manliga könet. Baggen är visserligen jättego, kelig och charmig när jag kommer och klappar honom. Då kråmar han sig och viftar på svansen och ger mig kärleksfulla blickar ur sina vackra lugna ögon. Men så fort jag lämnar honom så springer han runt i boxen och bräker och stångar på vattenhinken. Han är inne på sin femte vattenhink nu, de håller allt kortare tid. Vad ska jag ge honom vatten i, som han inte kan stånga sönder?

Jag tycker nog bäst om tackorna. Visst är de lite fjompiga ibland men det är väl honans privilegium att få vara det. För det allra mesta ska hon vara klok och förståndig och ansvarsfull och det är ju tackorna oftast. De uppoffrar sig för sina barn. Idag fick den tackan, som lammade senast komma ut från lamningsboxen och gå ut med sina ungar. Jag släppte ut dem när de andra rusat ut och det var lugnt i lagården. Tackan gick lugnt och stilla ut för att inte skrämma lammen. De trippade efter henne och hon tog det jättelugnt. Lammen ville springa tillbaka och då följde tackan med dem en bit och vände sedan när de lugnat ner sig. Så höll hon på, gick fram och tillbaka flera gånger så ungarna inte skulle bli rädda och till sist var de ute i hagen.

Den tacka jag beundrar mest är en av de små Åsentackorna. (Om jag varit Ewa hade jag aldrig sålt den tackan men säg inte det till Ewa så hon häver köpet.) Tackan är född 05 men är redan ledartacka för hela min flock, alltså även Gotlandstackorna. Och jag har inte sett att hon slagits särskilt mycket. En av Gotlandstackorna, en som är född 06, började kriga med Åsentackan när hon kom ut från lamningsboxen. Jag tror att de är lite kaxiga då. Åsentackan gav sig inte. Hon försvarade sig men fortsatte inte bråka utan pysslade med sina ungar, som hon för övrigt tar hand om på ett fantastiskt sätt, åt lite, drack lite vatten. Gotlandstackan utmanade henne gång på gång. Åsentackan gav inte efter en tum men var lika lugn ändå. Om två tackor bråkar med varandra så är Åsentackan där och medlar direkt. Är någon dum mot ett lamm så behöver hon bara titta på den tackan så lommar hon iväg. Jag trodde nog inte att får var så kloka.

Nåja, dem som jag helst tittar på och vill krama är förstås lammen. Bara de är tillräckligt för att jag ska vara glad och tacksam för att jag fick möjlighet att skaffa får. Jag kan stå och titta på de där små busungarna hur länge som helst. På morgonen startar de med att springa runt hagen i hög fart hela gänget. Jag är helt förundrad, de hänger med redan efter några dagar. När de sprungit sig trötta går de tillsammans med sina mammor och betar. Det trodde jag inte heller att de kunde göra så snart. Jag är helt såld på de där fantastiska djuren.

När fåren går ut på morgonen står Moses och Tassa utanför stängslet och övervakar det hela. Fåren är inte rädda för dem heller. Ibland funderar jag vad det kan medföra för Tassas del i vallandet, kommer de aldrig mera att ha respekt för henne? Det kommer de förstås att ha. De kan avgöra när hon är "farlig" och när hon inte är det. Moses är de aldrig rädda för. Han viftar på svansen och skulle gärna vilja springa och leka med lammen.

Jag har varit på kurs både lördag och söndag. Jag kommer att bli spränglärd.

Lördagens kurs var i Bråfors, IK-1kursen med Peter. Det var (som vanligt) jätteroligt. Det var 1. fösning (på linjen), 2. bana med hämt, fösning och fålla  3. bana med allt detta + delning. Jag tyckte Tassa skötte sig riktigt bra. Hon fick beröm av Peter. Det fick jag också men även lite (konstruktiv) kritik. Jag har saker att träna på. Eftersom jag tagit tillbaka min anmälan till tävling så kunde jag vara lugn och avslappnad. Men delning kan vi inte, Tassa och jag. Det får vi försöka lära oss. Nu vet jag hur det ska gå till (tror jag). När det går bra så känner jag att jag vill absolut tävla och jag ska försöka träna i sommar. Sista övningen minns jag inte vad det var, jag blev tvungen att åka hem till "mina flaskbarn".

Just nu kan jag ju inte träna på mina får och knappast ens åka ifrån dem för att träna. Det är i första hand mina flasklamm, som behöver mig. Men tackorna behöver mig också. De skriker för full hals och är jättehungriga om jag blir sen. Det går ju åt mycket energi och protein nu när de ger di.

Kursen idag handlade om pilflätning. Det var också roligt. Vi lärde oss att göra saker till trädgården, blomstöd, spaljéer, staket m m, av korgpil. Det går bra med energiskog också och t o m sly, så jag ska försöka få tag på lite material. Det är "i grevens tid", det ska skördas innan löven spricker ut och det har de så smått börjat göra i Ramsberg idag. Ska man odla pil själv ska man sätta sticklingar. Dem skaffar man på vintern, förvarar i svart plast tills det går att plantera dem. De växer under sommaren och skördas på vintern, sedan kommer jag inte ihåg om de ska torka eller något. Det tar i a f minst två år innan man har material. Jag har nog ingenstans att odla något sådant men ska försöka intressera Britt för det, hon har gott om plats. Det var roligt och blir väldigt fina saker. Hon som höll kursen har även kurser i korgflätning och luffarslöjd, hon är mycket duktig.

Fortfarande en tacka kvar att lamma. Hon har fortfarande sviter efter att hon drog i sig gas från ströbädden. Vad jag förstår finns det inget att göra åt saken. Hoppas bara att det inte påverkar hennes lamm eller förlossningen.

Stor dramatik i ladugården i natt. När jag kom till ladugården för sista kvällskollen fick jag se att den av de två tackor, som fortfarande var kvar att lamma, betedde sig konstigt. Hon hade stoppat huvudet under foderrännan och verkade skräckslagen. Hon låg och bara panikstirrade och det ryckte i kroppen. Jag trodde det var något med den förestående lamningen men ringde för säkerhets skull Britts mamma för att fråga om det var något jag kunde göra och vad det kunde vara. Hon kom för att titta på tackan och då hade jag upptäckt flera som betedde sig underligt. Det ryckte i benen på dem och de gick med huvudet sänkt. Britts mamma visste direkt: Det var för varmt i bädden. Den avger ett slags gas då som gör ungtackor förvirrade. Får de inte hjälp dör de.

Jag kastade ut den tacka som var mest illa däran för att hon skulle få frisk luft. Sedan öppnade jag alla dörrar och fönster. Det hade ju blivit kallt och dessutom gjorde korsdraget att det blåste friska vindar så tackorna repade sig genast. Utom den första, hon fick vara ute länge. Jag är ju frusen och tror att tackorna också fryser. Nej jag vet att de inte gör det, men jag tänker sällan på att det kan bli för varmt åt dem. Det är mest nu när solen skiner. Eftermiddagssolen ligger på fönstren och värmer upp bädden som ökar sin brinning. Usch, vad otäckt det var.

Lagom när det börjat lugna ner sig och Britts mamma åkt började den andra tackan, som väntade, att krafsa i bädden, resa sig och lägga sig, titta på magen och gäspa. Jag hade ju sett tidigare på dagen att hon var svullen därbak och magen sjunkit ner så jag var beredd. Hon fick snabbt två fina lamm på 4,3 resp 4,5 kilo, tacka resp bagge. Tackan var jätteduktig, slickade sina lamm och jag mjölkade lite så vaxproppen åkte ut, sedan hade de snart ätit och kunde flyttas till lammbox. När jag ska göra sådana förflyttningar stänger jag och bygger gångar med grindar så jag lätt kan gå före med lammen och tackan kommer efter. Alla lammen, och även tackorna, är ju så himla nyfikna och vill vara med annars.

Jag lade mig 01,30 och vaknade förstås kl 5,00 ändå. Det är hårda bud att lamma. Jag har sett att det verkligen är svårt att vara ensam och ha får, man blir väldigt låst. Jag har några kurser den närmaste veckan och vet inte om jag alls kan vara med på dem. Nu har jag visserligen bara en kvar men ungtackan kan ju komma när som helst, det syns ju inget innan. Samtidigt har ju hon extra stort behov av hjälp, Hon vet ju inte vad hon ska göra. En del vet ändå men inte alla. Sedan har jag ju flasklammen, som kommer springande och skriker så fort de ser en människa. Det går inte att vara borta för lång tid.

Tassa och jag fick hjälpa till att valla ut ett trettiotal tackoroch ett sextiotal lamm på bete idag. Britt skulle valla med Nell och erbjöd mig att följa med och hjälpa till. Jag är ju så orolig för Tassa när hon ska valla besvärliga tackor och när de har lamm är de ju verkligen besvärliga. Det har gjort att jag har hindrat henne så hon har inte lärt sig det. Jag pratade med Peter om det och han tyckte att jag måste bara låta henne pröva och att hon skulle klara sig. Jag tänkte på det och såg att flera tackor försökte ge sig på Tassa och hon hade inga svårigheter att klara sig undan. Jag såg också att vår träning i lagården, när jag försökt få henne att sätta sig i respekt, den har varit till nytta. Tassa hoppade undan när de försökte anfalla men sedan gick hon på dem och då väjde de faktiskt.

För övrigt skötte Tassa sig alldeles utmärkt. Hon var absolut inte sämre än Nell utan gjorde lika mycket nytta. Det var också roligt att se. Det var nog bra att jag inte kände några krav på mig att visa att jag kunde eller att min hund kunde. Jag tänkte i början att jag håller mig lite i bakgrunden men när Tassa gick på var jag tvungen att följa med. Vi fick lite problem ett tag när alla fåren skulle över en ganska smal bro. Det blev helt stopp men det lossnade och hundarna fick iväg fåren. Det kändes jätteroligt och Tassa blir så stolt när hon får göra "riktiga jobb".

För övrigt har ingenting hänt. Fortfarande väntar jag på två tackor att lamma. Det är ju den äldre, som ser ut att ha åtminstone tre, fyra lamm i magen. Hon är jättetjock och stönar och stånkar när hon skall röra sig. Jag tittar hela tiden efter tecken på att hon ska lamma men hon äter och idisslar och är som vanligt, förutom orörligheten. Den andra är en ungtacka, som inte ser så tjock ut. Jag började tro att hon inte var dräktig men det visade sig att hon faktiskt har lite juver. Troligen kommer de att lamma i helgen, jag ska på vallkurs på lördag och på pilflätningskurs på söndag men om någon av dem lammar då så kan jag ju inte åka bort och vara borta hela dagen.

Jag tyckte det hade kommit upp en hel del grönt gräs i hagen när jag släppte fåren. De har bara varit ute fyra, fem dagar men redan ätit upp mycket av det lilla gräs som kommit. Snart får jag börja gnälla att det borde komma lite regn så gräset växer fast jag tycker det är så skönt att lervällingen är borta. Jag tar ju ändå in fåren på kvällen och släpper inte ut dem förrän frosten är borta på morgonen. Men det kanske är riktig värme, som behövs. Det är ju fortfarande minusgrader på natten.

IK-1kursen var ingen hit för min del. Konstigt nog är jag inte besviken för det. Jag tyckte det var jätteroligt i alla fall och det är väl huvudsaken. Jag har bestämt mig för att skippa tävlingen i Bråfors den 11 maj. Jag har inte en chans att hinna träna så vi kan klara den. Jag kan ju inte träna på mina får just nu och har just ingen annanstans att träna inom rimligt avstånd. Det är så mycket med fåren just nu så jag får ägna mig åt det. Jag ska ju göra klar IK-1kursen och jag har också en annan kurs inbokad i WK-klubben, som jag tänker genomföra.

Det värsta på kursen var att jag helt tappade humöret igen. Jag trodde att jag kommit ifrån det, det är åtminstone 1,5 år sedan det hände senast. Jag fick ett formligt utbrott. Jag vet ju att det berodde mest på att jag är trött, jag har fått alldeles för lite sömn, varje natt, i tre veckor och det klarar jag inte nu för tiden. Men ändå..... Jag vet ju att Tassa blir helt handlingsförlamad när jag skriker åt henne istället för att skynda på eller skärpa sig och ändå skriker jag. Ja ja, det är inget att göra åt nu, bara försöka öva på behärskning och skärpning. Jag vet ju att det inte gäller livet när hon inte gör som hon ska (när jag inte klarar att leda henne). Jag tycker inte det är så himla viktigt men just när det sker vill jag att det ska bli rätt.

Något som jag ska ägna mig åt är att lära Tassa valla tackor med lamm. Jag får väl vänta lite till förstås men sedan får jag försöka att inte vara så himla rädd. Jag vet ju att hon inte gör lammen illa. Hon bryr sig förresten inte just om dem, förstår nog inte att de är får. Men hon måste lära sig att akta sig för tackorna och sätta sig i respekt, det är det hon har svårast för.

Yngsta barnbarnet var här i helgen. Nu har hon både varit med på vallkurs och sett lammen. På vallkursen frös hon så hon satt i bilen mest. Hon ville inte ha någon jacka med sig och det var kallt i lördags. Men lammen har hon pysslat med. De är ju så roliga. När vi släppte ut dem igår så sprang lammen fram och tillbaka, långt ut i hagen och sedan tillbaka till lagården, flera gånger, och alla tackorna efter. Det tog en stund innan de kom till ro i hagen och vi skrattade så vi låg dubbla.

I morgon ska vi på IK-1kurs hos Peter. Det har inte blivit något med vallningen de senaste veckorna. Tävlingen, som jag anmälde mig till får nog bero tror jag. Tassa hjälpte mig att få in två lamm, som lyckats ta sig ut genom fårnätet. De bara sprang när jag försökte få in dem så jag blev tvungen att hämta Tassa. Hon var visserligen bra med lammen, gick lugnt och höll sig en bit ifrån dem. Men det kan lika gärna vara att hon var förvånad över de små och undrade vad det var för något. Jag är så löjlig, jag är så rädd att tackorna ska göra henne illa så jag har inte vågat låta henne komma i närheten av fåren sedan lammen kommit. Jag förstår ju att jag måste sluta vara så harig om hon ska bli vallhund någon gång.

Trillinglammet, som jag stödmatar har börjat äta väldigt bra av Lammnäringen. Ibland blir jag orolig att hon börjar tycka mer om lammnäring än om mammans mjölk men det är väl inte mycket att göra åt i så fall. Då får hon väl bli flasklamm. Gammeltackans lilla tacklamm är inte lika ivrig på Lammnäringen men hon kanske får mera av sin mamma kan man hoppas. Gail föreslog att tackan kunde ha dåliga tänder. Det har jag också funderat på. Jag har försökt kolla, hon har tänder men de kan ju vara dåliga. Hon får åtminstone sitt kraftfoder i enrum för att hinna få i sig allt och hon har i a f bra aptit nu. Tänderna är väl inte mycket att göra åt om de är dåliga antar jag. Tackan måste få chansen att ta hand om sina barn, sedan ska hon inte behöva lamma mera. Hon skulle kunna vara valltacka men har hon svårt att få i sig maten så får hon det besvärligt även utan lamm. Hon var dock vid gott hull innan hon lammade men nu har hon blivit lite tunn.

Fåren har varit ute i hagen hela dagen. Det är ett himla liv emellanåt när mammor och barn tappar bort varandra. Jag hoppas de lär sig att hålla bättre koll så de blir tysta. Det är roligt, de som bor runt omkring har kommit dit och tittat på lammen och tycker det är roligt med får i hagen. De tycker inte det gör något att de väsnas. Det finns två små barn, som bor alldeles intill lagården, de var väldigt förundrade. Den minsta, som nog inte är året ännu, trodde det var hundar.

Nu är min hage i stort sett klar. Jag har lite problem med grindar. Saken är den att min hyresvärd måste kunna köra med traktorn och hämta hö på logen. Mina får måste gå över vägen för att komma ut och jag vill att de ska kunna gå in i lagården och äta, dricka vatten, söka skydd för regn o s v. Därför har jag gjort en gång över vägen med fjädergrindar som jag planerar att ha el på. De grindarna måste min hyresvärd kunna öppna lätt och istället stänga till hagen och till lagården med samma grindar, medan han kör förbi. Det stämmer inte riktigt med längden mellan grindarna och jag måste lösa det på något sätt. Sedan är det klart och fåren kan gå ut. Jag önskar att de sista två tackorna skulle ha lammat innan jag släppte ut dem. Vi får se hur jag gör.

Jag har gjort lammkammare idag. Det var nog onödigt tidigt men det är lika bra de vänjer sig. Ewa gav mig råd om gammeltackan, som blev lite hängig och fick dålig matlust efter lamningen. Jag har faktiskt gett henne selen men det var nog inte det som var problemet. Jag har blandat Selén i fodret enl konstens alla regler och gammeltackan har fått äta kraftfoder i eget rum så hon bör ha fått i sig tillräckligt. Nej, jag tror kanske bara att hon var trött och slut. Jag funderade på att ge henne Energibalans, som brukar vara bra, men jag gjorde inte det för jag ville inte bråka med henne. Jag stödmatar ju hennes lilla tacklamm och hon blev lite orolig i början och undrade vad jag gjorde med hennes unge. Hon är en väldigt kärleksfull mamma och oroar sig för sina barn. Tackan har kommit över sin foderleda och vräker i sig kraftfoder, som de andra, fast i eget rum förstås. Hon äter lite saktare, hon vet väl att man ska tugga maten ordentligt. Nu verkar hon ha vilat upp sig och ser mycket piggare ut så jag tror inte det är någon fara med henne.

Nu har flera av mina lamm hängöron. Jag har märkt dem alla och märkena tynger ner deras små öron. Men det var ganska enkelt att märka med aluminiummärkena, mycket enklare än med de stora gula plastmärkena. Jag struntar i om de blir svåra att läsa om fem, sex år. Då har nog inte jag några får längre. Det är fantastiskt med de små lammen, De är så underbart söta. Jag skulle kunna stå och titta på dem hela dagarna, de är verkligen roliga att se på. Jag hoppas dock att jag ska kunna minska ner på min tid i lagården snart. Jag åker dit kl fem första gången och sista gången för dagen omkring tio-, elvatiden. Det blir lite för lite sömn emellan, i regel bara fem timmar, det är för lite för mig, jag är trött hela tiden. Jag är dessutom sådan att jag oroar mig, den ena tackan som väntar får troligen tre eller t o m fyra lamm. Då är det oftare problem vid förlossningen och därför vill jag ju gärna att hon lammar när jag är i närheten så jag skulle helst vara i lagården dygnet runt. Får hon fyra lamm kan det bli problem av annat slag eftersom det är en tacka till, som väntar. Jag beställde bara 20 märken och ångrade mig nästan för att jag tog så många. Kunde aldrig tro att det skulle bli så många lamm, nu har jag ju bara fyra märken kvar. Men det går väl att beställa flera antar jag, löjligt bara om det fattas ett. Jag var ju dum som ville ha årtalet med så jag börjar med 08. Det hade ju varit bättre att bara börja med nr 1, då hade jag kunnat fortsätta nästa år med t ex 00022 t ex. Men det är klart, man ser direkt hur gammalt fåret är när årtalet finns med.

Det går framåt med lamningen. Igår stod två "nya" lamm i boxen när jag kom. Jag hade bara varit hemma en timme och ätit frukost. När jag kom var lammen redan "tvättade" och stod upp och hade börjat leta efter maten. Det är en ungtacka, som är så duktig. Lammen är vita med svarta prickar här och där på kroppen, Inte direkt som Dalmatiner men nästan. Baggar båda två. Nu är det bara två tackor kvar att lamma.

Gammeltackan har repat sig och fått lite bättre aptit och ork. Det känns bra, henne är jag lite extra rädd om.  Tacklammet är fortfarande mycket mindre än baggen och inte lika företagsam, så jag stödmatar henne. Jag tänkte släppa ut dem idag till de andra, de har stått i lamningsboxen fem dagar nu men jag tyckte tackan behövde lite extra lugn och ro. Hon har svårt att kämpa sig till kraftfoder så hon får tillräckligt. De har en stor box och tackan verkar fullt nöjd med att vara där. Jag får ge henne särskilt sedan så hon får i sig det hon behöver.

Jag måste också göra lammkammare så lammen får börja äta kraftfoder. Då kan de klättra (och skita) i egen höhäck. Men de fortsätter nog klättra i tackornas. De äter hö för fullt. Jag läste att fördelen med att de klättrar i höhäcken är att de lär sig fortare att äta hö. Det har jag sett nu. Lammen är jättefestliga. De är sammanlagt 16 st nu fast några står fortfarande med sina mammor. De som är "ute" springer omkring och har kul ser det ut som. Bäst verkar de ha när mammorna äter kraftfoder. Då är det tomt ute på golvet och lammen springer i full fart fram och tillbaka. Då kan de sträcka ut utan att det är några tackor i vägen.

Hittills har det varit roligt med lamningen och allt har gått bra. Jag hoppas det går bra även med de två, som återstår också. Det är en av dem, som blivit betäckt av Britts bagge. Hon lammar för tredje gången och kommer från en släkt som får många lamm. Hon kan få 3 eller 4 st. Det är jag lite rädd för. Den andra är en ungtacka. Alla de andra ungtackorna har ju haft helt problemfria lamningar så det hoppas jag att även hon får. Hon är lite knepig i sättet den tackan så det blir intressant att se hur hon tar hand om sin(a) unge(ar).

Hagen är nästan klar nu så de ska få gå ut när även den tackan lammat, som kan ha många lamm. Jag vill inte att hon lammar i hagen, det är så jobbigt att få in tacka och flera lamm. Ja, jag vet att det är bra för dem att lamma ute och att de klarar det. Det är bara jag som är larvig. Men fr a är det risken att hon får många lamm. Det är svårare att ha koll på alla då.

Hundarna är det fortfarande synd om. Moses är lite deprimerad. Det blir han när jag inte hinner med honom. Jag får ta itu med dem bara lamningen är klar. Tassa verkar klara sig bättre. Hon har mycket att hålla koll på så hon är sysselsatt fast inte jag har tid med henne.

Fortfarande har mina tre sista tackor inte lammat. Det vore skönt om det blev klart snart. Jag skulle tro att de blev betäckta vid "ombrunstning" om det nu kan heta så. I varje fall en av dem vet jag blev det. En av dem, som var hos Britt för betäckning är kvar. Hon blev visst betäckt 4 dec så det är ju inte dags riktigt än. Hon är dock väldigt stor och bred. Hoppas bara att det inte är fler än tre. Jag tycker även att tre är för mycket.

Den förra av mina tackor, som fick tre, har två baggar, som är nästan ett kilo tyngre än lilla tackan. Henne har jag börjat stödmata. Det verkar som om hon får mat men det kan ändå vara bra att mata henne. Hon får troligen inte lika mycket som bröderna. Blir det alltför dåligt är det bra att hon lärt sig äta Lammnäring. Det kan ju också hända att de "drar upp" mjölkproduktionen och då har hon tillräckliga krafter att vara med och slåss om dropparna.

Min äldsta tacka, som jag oroat mig för, fick ju en tacka och en bagge. Förlossningen gick bra även om det tog lite tid. Tacklammet är pytteliten. Jag vet att tackan har mjölk, åtminstone än så länge, men hon har börjat äta dåligt. Hon äter sakta, det har hon även gjort tidigare, men hon vrkar inte ha någon riktig aptit, och verkar även trött och ligger mycket. Det tacklammet har jag också börjat stödmata. Jag vet att det går fort om de inte får tillräckligt med mat. De blir slöa och kraftlösa och orkar inte äta och i så fall dör de ganska fort. Tacklammet verkar ha lite dålig sugförmåga. Det ser ut som om hon tuttar men hon verkar inte få mycket i sig. Tackan har också tjocka spenar som är svåra för lammen att få tag omkring. Jag höll ju på och jobbade med de lammen för att "lära" dem äta och lyckades tydligen bäst med baggen, han ser ut att få i sig mera. Jag hoppas tackan får bättre aptit så hon får krafterna tillbaka.

Det är trist för hundarna nu. Det är mycket jobb i lagården och jag hinner inte med hundarna så mycket. Vallning är inte att tänka på. Knappast ens skogspromenader. Det blir bara korta promenader. Tassa hade rullat sig i "något äckligt" idag, det luktade som tur var inte så mycket men det såg äckligt ut och jag har inte ens hunnit bada henne. Jag kunde förstås ha gjort det istället för att sitta vid datorn men jag blir också så trött eftersom jag sovit så lite, så jag orkar ibland inte göra allt som behövs. Jag måste vila ibland.

Oj, det lammar och lammar och lammar. Idag kom tre stycken. En väntade på mig i morse. Jag kom strax före fem och hon satte igång nästan genast, precis som om hon hållit sig tills jag kom. Det var en "Åsenpäls", en tacka förstås. Jag gjorde klar henne, åkte hem och åt frukost och när jag kom tillbaka så var det dags för nästa. Det var min äldsta Åsentacka, som jag oroat mig för, hon börjar ju bli lite till åren, sex år. Efter vad jag läst ska det vara i överkant för lammande tackor. Det tog lite längre tid än det gjort med de övriga. Hon är också extra rolig, så fort jag tittade på henne så ställde hon sig och såg oskyldig ut, "jag lammar inte", men till sist klarade hon inte det utan var tvungen att fortsätta ändå.

Den tackan är också duktig mamma, som de andra Åsentackorna, men hon ville inte att ungarna skulle äta på henne. Ungarna var pigga så jag tog för givet att det skulle gå bra eftersom tackan verkade så duktig så jag åkte hem en stund, åt lunch, rastade hundarna o s v. När jag kom tillbaka efter tre timmar så skrek hennes ungar och sprang omkring i boxen. När jag kände på deras magar så kände jag att det fanns ingenting där. Det var då jag upptäckte att tackan inte stod still så ungarna kunde äta. Jag försökte hålla tackan men hon bara vägrade. Det var omöjligt att försöka få ungarna att äta och samtidigt hålla tackan så jag fick binda upp henne. Hon kämpade allt hon orkade för att komma loss men fick ge sig till sist. Jag fick också ta i allt jag orkade. Jag jobbade på med ungarna, mjölkade ur en del och såg till att ungarna fick äta.

Under tiden jag höll på med matning så hörde jag en annan unge som skrek förtvivlat. Jag antog till sist att någon lyckats ta sig upp på foderbordet eller något sådant och gick och tittade. Då visade det sig att en av de äldre Gotlandstackorna, som varit borta och blivit betäckt med Gotlandsbagge, hade fött en unge. Det var den som skrek.. Ut med en tacka som stått i lamningsbox två dagar men som jag tyckte skulle ha en dag till. Hon fick ge sig ut bland de andra och in med den lammande tackan. När hon väl kom in i boxen fick hon så småningom två lamm till. Jag har ju hoppats att jag skulle slippa någon "trelammare".

Fortsatte med matningen medan Gotlandstackan fick slicka och göra sina lamm fina och låta henne försöka mata dem själv. Det visade sig att hon inte klarade det. När jag matat Åsenlammen klart fick jag fortsätta med de tre Gotlandslammen. Då var jag helt slut, ringde Britt och nästan grät och talade om att det var kaos. Britt sade att "Jag kommer med kaffe och mackor och går en tur med alla hundarna." Det kändes jättebra. Sedan gick det bra med fortsatt matning så när Britt kom hade alla tre gotlandslammen ätit och det var lugnt i lagården.

Skönt att det bara är tre kvar. Nu är klockan 22.00 så jag ska åka till lagården igen och se om någon behöver matningshjälp.